- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
200

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma, som pappa nyiss gjort, och det var så mycket
sämre af mig, ty det var en dold hämnd däri. Och ännu sämre
var det af mig att inte vilja medgifva min skuld, utan
skylla den på pappa... det var fult, ja, det var sannerligen
fult! Jag vill genast gå och bedja pappa om förlåtelse!»

Då Sven ko’m in till fadern, gick denne fortfarande
af och an öfver golfvet såsotai han brakade, då han var
upprörd. På Svens bön oim förlåtelse svarade han först
ingenting, utan vände sig tvärt bort liksom för att dölja
något. Så kom han hastigt fram till Sven, slöt honom på
sitt lidelsefulla sätt i sina armar och sade med en stämma,
i hvilken Sven hörde de kväfda tårarna skälfva:

»Min käre gosse, af hjärtat förlåter jag dig. Men
vill du också förlåta mig det hårda sätt, på hvilket jag
tillrättavisade dig och som föga anstod en Kristi bekännare ?
Gud har förlåtit mig — vill du också?»

»Ja, pappa,» svarade Sven förlägen, »pappa hade för
resten alldeles rätt i att ge mig en hård uppsträckning,
jag brast ju både i finkänslighet och sonlig vördnad.»

»Men min käre gosse,» fortfor Bengt, »sedan nu allt,
Gud vare tack, är godt oss emellan, återstår dock för
mig minnet af innebörden i de ord du yttrade och som
tycktes mig en verklig bekännelse om lutning åt rationalism
och förnekelse. Hvad menar d,u väl? Du har ju under
hela din barndom fått erfara strömmar af Andens lif
omkring dig, flere gånger ha vi knäböjt tillsammans, du
har emottagit Guds nåd och bekänt dig som hans barn.
Hur iskall jag förstå dina ord nyss?»

Sven började ånyo våndas under det gamla vanliga
trycket. Kunde han då ej få ha den helgedom, dit ändå ingen
annan än den, han tilläte, finge komma in, kunde han ej
få ha sin själ fri? ...

»Kära pappa,» sade han och försökte vara så lugn)
som möjligt, »låt oss slippa att tala om detta, jag känner
intet behof att öppna mitt hjärta angående dessa frågor ...
hvar och en måste ju ändå gå s i n väg och ha s i n stund,
och inte en annans... Och jag lofvar pappa, att när min
stund kommer, när jag känner behof af hjälp och ledning,
skall jag komma till pappa..,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free