Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand, såsom han aldrig förr känt det. Hans andliga lif hade
hitintills mest bestått i glädje öfver att känna sin själ
undanryckt synden, att veta sig frälst genom Kristi försoning,
att som en Guds kämpe få förkunna Hans ord och med
befallande makt draga själar till Gud. Men nu i själfmistningens
ögonblick lyftes han upp till höjder, som han ej förr sett.
Genom hans själ strök, hemlighetsfull som flyttfåglarnas
trånande flykt i ljusa vårnätter, en andelängtan efter Gud,
efter den lefvande Guden, efter att se Guds ansikte. De
förrädiska jordiska drömmarna, som så länge och så hetsigt
hållit hans själ fången, hade slocknat, och i tomheten efter
dem inströmmade evighetslängtan i sitt underbara, stilla
majestät...
Han böjde sina knän och låg länge försjunken i djup,
tyst bön.
XVII.
De första åren af Svens vistelse vid akademien förgingo
utan afbrott, allt gick lätt och ostördt, som en väl
förspänd vagn en vacker sommardag rullar fram på landsvägen.
Hvarje jul, påsk och vår kom han hem, alltid full af
ungdomlig entusiasm och af planer, som han under långa timmars
förtroligt samtal delgaf modern. Ty med Bengt var han
alltjämt skygg och tillbakadragen; far och son hade ej kommit
hvarandra närmare. Den harm, Bengt först känt öfver
att Sven krossat hans planer, hade visserligen nu gått öfver
i en smärta, som han hade ensam med Gud, men i hans
sätt mot sonen låg dock alltid något bundet, som denne
kände likt ett ogillande, en misstro.
Efter denna tid kom det emellertid något liknande en
förändring öfver Sven; hvari den bestod kunde Ester ej säga,
men han tycktes icke riktigt vara sig själf. För första
gången såg hon skuggan af ett mörkt streck i hans
väsendes ljusa väfnad, för första gången mötte hennes känslas
fina slagruta något af »Falkenstern» hos honom. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
