Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag minns dess innehåll alltför väl. Af det framgick att Sven
kommit in i hvad ma,n på ett banalt språk kallar ’sudd’, att
han försummat sina studier och låtit draga in sig i mindre väl
kända kotterier...»
Ester reste sig häftigt upp, och hennes ögon blixtrade.
»Det är inte sant!» utbrast hon, »att han ej läser flitigt,
att han kanske också slösat med pengar — troligen för
att hjälpa andra — det är möjligt, men att han skulle föra
ett dåligt lif, det tror jag aldrig, aldrig, aldrig, om än hela
världen sade det!»
»Nå, nå,» invände Bengt lugnande, »jag sade med
af-sikt icke ’dåligt lif’, jag sade att han ’suddat’ litet...»
»Jag förstår inte skillnaden,» af bröt Ester föraktfullt,
»jag förmodar, att med ’sudda’ menas att festa och dricka
och annat ondt, och jag vet, att Sven icke gjort det...»
Bengt svarade ej; det var någonting så underligt
saktmodigt öfver honom, att till och med Ester i sin hetsiga
för-tviflan märkte det.
»Bengt,» sade ho,n litet mindre häftigt, »kan du tro,
att vår ädle, rene gosse skulle ha sjunkit så djupt?»
»Jag tror ej att han ’sjunkit så djupt’, Ester, därför
att han begått ett ungdomsfel. Jag hoppas med Guds hjälp,
att han skall resa sig, och att allt skall bli godt igen.»
Han skulle ha velat tillägga: »J a g känner mig för öfrigt
icke så besviken som du, ty jag har aldrig trott på
fullkomlig renhet hos någon människa,» men han tyckte ej
att tillfället var lämpligt.
Ester log ett svårmodigt, bittert leende — skulle då
alla behöfva gå samma fallets och förnedringens väg, skulle
alla ideal brista, all oskuld fläckas? Men det var inom henne
någonting, som ropade »nej» till detta. Nej, hon kunde icke
tvifla på Sven — hans rena, milda, oskyldiga blick tycktes
henne sväfva förbi med ett förebrående uttryck, liksom ville
han säga: »Kan du tvifla på mig, mor?» — Nej, hon kunde
det icke, icke om hela världen fällde honom, icke förrän hon
hörde hans egna läppar göra det...
På aftonen skref hon ett långt bref till Sven, ett
kärleksfullt, smekande bref sådant som blott en moder kan skrifva,
och då hon genast fick svar därpå, hade detta samma för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
