Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, i det närmaste. Han var för öfrigt vid godt mod,
min käre Sven, han tyckte, att han gjort sin sak bra
med borgensförbindelserna och lofvade mig att vid första
bästa tillfälle göra om det...»
Ester skrattade.
»Han menade...»
»Ja, han menade, att det är en rik pojkes skyldighet
att hjälpa sina fattiga kamrater...»
»Men det har kan ju rätt i...»
»Åja, visst, med någon modifikation. Kanske det dock
icke vore ur vägen, att han ibland tänkte på att ännu så
länge det icke är han som kar pengarna. Emellertid, det
reder sig väl, vi ska hoppas att Svens sangviniska
temperament ej kommer på skam...»
»Och inte heller min tro på honom!» utbrast Ester med
strålande blick.
Bengt svarade ej. Han kväfde en suck och sade lugnt:
»Om några dagar måste jag dit igen, vi ha ännu ej
allt klart, men då hoppas jag det skall bli det.»
Ester var under dessa dagar förunderligt jämn, nästan
glad till lynnet. Bengt förstod henne ej; kan undrade, om
hon jagat upp sig till något slags extas för att döfva sin
ångest, eller om verkligen hennes tro på Sven var så
fanatisk, att den till och med uteslöt all oro? Han lät henne
emellertid hållas; ensam bar han hela bördan af den
sanning, han ej nändes omtala för Ester, och kämpade med
Gud i bön, att Han ville afvärja den olyck$, som hotade,
och befria honom från tvånget att ge Esters
modershjärta ett slag, som kanske skulle krossa det...
De voro aldrig bortå under denna tid; kväll efter kväll
sutto de i Bengts rum, Ester broderade och Bengt läste
högt, eller ock samtalade de i religiösa ämnen eller om
Sven eller om bägge dessa ämnen sammanförda.
En afton, då Bengt — som kan brukade — gick af ock
an framför Ester, som satt och sydde, och hon omedvetet
följde .hans gestalt och rörelse med blicken, slog det henne
plötsligt hur förändrad, hur gammal han hade blifvit på
senaste tiden. Hans vackra »kungliga» hållning var liksom
bruten, håret grånadt, och hans närsynthet, som förut dolts
14. — De osynliga vägarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
