Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt lycklig. Det föreföll henne, som om till sist hennes
drömmars Bengt, hennes ungdoms älskade helt återuppstått,
och .som om han och hon i lidandets djup åter funnit
hvar-andra, som om alla skrankor af högmod och egenvilja,
af skygghet och missförstånd för alltid fallit, och deras
.själar omslutit hvarandra i ett oslitligt famntag.
»Gå inte ifrån mig, Bengt,» hviskade hon slutligen
kvidande, »låt ingen, ingen få komma in, jag vill ingen se
utom dig — så... säg mig nu allt — berätta mig, hvad
vår stackars älskling brutit.»
Hon .snyftade till och kröp in i hans famn som ett
sjukt barn. Orörlig låg han på knä framför schäslongen
i den mest obekväma, tröttande ställning, med den ena
handen stödjande Ester, med den andra sakta och
kärleksfullt smekande henne. Han kände, att han i denna stund
var den starkaste, och han försökte med kärlekens hela
finkänslighet att uppehålla henne, att tillföra hennes
blödande modershjärta den tröst och styrka han själf fått af
Gud.
Så .skonsamt som möjligt berättade han nu om Svens
förseelse, hur han och en /af hans vänner uppträdt på
vårfesten med hänsynslösa revolutionära tal och, värst af allt,
att då de uppkallats till universitetets rektor, hade de med
trots besvarat de varningar och tillrättavisningar han
gif-vit dem.
Ester lyssnade utan att säga ett ord, alltjämt med
huf-vudet mot Bengts bröst.
Först då Bengt tystnade, öppnade hon ögonen och
blickade upp.
»Gud, jag tackar dig!» utbrast hon med en exalterad
glans öfver .sitt ansikte, »det var ej detta jag bäfvade för,
det var ej den skräcksynen jag såg! Min gosses själ kan vara
ren och obefläckad, fastän han begått ett fel, som människor
måste döma hårdt!»
Bengt svarade ej; han såg, att Ester var utmattad och
öfverretad; försiktigt och kärleksfullt reste han henne upp
ur soffan, lade armen kring hennes lif och förde henne in
i sängkammaren och hjälpte henne komma i bädden. Förr
hade Bengt alltid retats af Esters motvilja att låta passa upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
