Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barndomsminnens mystiska stämningar... Men ser du,
mamma, hvad jag kände då, det band mig för hela lifvet
... tror du, att den som varit en sångfågel i ditt hjärta och
lyssnat till alla de rena, ädla tankarna därinne och väft
dem in i sina morgondrömmar — tror du, att han kan begå
något lågt, något dåligt? Se gärna in i mina ögon hur
djupt och hur länge du vill, det finnes i min själ ingenting
jag behöfver dölja för dig, och ingenting heller jag vill
dölja...»
»Min älskade gosse,» svarade Ester, i det hon tryckte
Svens hufvud mot sitt bröst och kysste hans ögon såsom hon
brukade göra, då han var liten, »så har jag dig då åter
helt, helt. Men jag har heller aldrig tviflat på dig...
kom ihåg det, S,ven, jag har trott på dig såsom blott en
mor kan tro på sitt barn... jag kände inom mig en
nästan jublande förvissning om att din själ var ren, fastän
du gjort dig skyldig till en förvillelse... Och nu, min gosse,
skall du berätta allt... nu skall du låta mig få se det
’innersta af sagan’ såsom vi brukade säga...»
Sven for med handen genom sitt tjocka, mörka hår och
,såg framför sig med en begrundande min.
»Ja, hvad vill du jag skall säga,» sade han slutligen
långsamt och drömmande. »Ser du, mamma, det har tagit
tid för mig att hitta reda på mig ,själf... Då jag kom ut
i lifvet, var jag en svärmare, en idealist, det hade du
fostrat mig till, och det är nog ock^å det djupaste i mitt
väsen. Men jag var också en trotsig vildfågel, som längtade
att få slå ut vingarna, som pappa så länge bundit med sin
.stränga, hårda religion. Mitt lif i hemmet hade ju
egentligen icke varit annat än en solskensdröm med dig och
ett åskväder med pappa. Men verkligheten är något annat
också, den är stark vårluft och varm sommarluft, och den
som inte är van därvid grip.es lätt af yrsel. Så gick det
med mig, jag greps af yrsel, ooh jag flög ut öfver stora
djup... Nu vill jag säga dig allt... Det har nog väckt
mycken undran och ogillande, att jag med alla mina
aristokratiska förutsättningar så skarpt drog mig »åt vänster»
till... jag fick klandersjuka ovänner... människor vilja
så gärna se oädla motiv, popularitetsjakt odh sådant...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
