- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
232

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han var en bruten man, oeh jag vet inte hvad för
ryslig-heter allt.»

»Ja, pappa kan taga till, när han är vid sitt tragiska
lynne,» sade Ester half t leende.

»Ja, det kan han verkligen. Jag har väl i Guds namn
inte begått någon dålig handling, jag har väl inte
vanhedrat vårt namn, därför att jag skenat litet öfver
skack-lorna...»

»Nej, min gosse, någon dålig handling har du ej
begått, det vet du att ingen, och allra minst pappa, tycker.
Men du vet nog också, att en student inte blir förvisad för
en bagatell, och att vi i mångas ögon verkligen är o
vanhedrade genom denna händelse. Det är icke alla som äro
så likgiltiga för världens dom som du och jag. , Hvad tror
du väl att hela släkten, hvad tror du att de förnäma,
högdragna fastrarna säga?»

»Jo, det kan jag lifligt föreställa mig,» sade Sven
skrattande, »isynnerhet kan jag föreställa mig hur de skola
se ut, när jag, ovärdige, en gång träder inför deras åsyn,
om de ens någonsin vilja återse mig,...»

»Ja, pappa hade i går ett bnef från faster Helena,
och jag kan försäkra dig, att hon tog det som en [-familjetragedi-] {+familje-
tragedi+} af allra mörkaste slag... Nå, då kan du inte be-

gära att pappa ej skall känna det avårt... Du har träffat
pappia på hans ömtåligaste punkt: hans fäderneärfda
familje-stolthet. Stackars pappa, han har så ofta och så hårdt
blif-vit träffad just i den punkten...»

Sven ryckte på axlarna.

»Hvar finns då den kristliga ödmjukheten?» undrade

han ironiskt.

»Hvar den finns? Ja, min gösse, jag skall säga dig
hvar den inte finns: inte hos oss själfva, inte hos någon
af oss. Var du viss på att det kan gömmas högmod också
i din stolta likgiltighet för människors omdöme,
ödmjukheten, den sanna ödmjukheten, finnes bara hos e n, hos
Honom, som kunde gifva sig själf det underbara
vittnesbördet: ’jag är mild och ödmjuk i hjärtat’. Endast hos
honom kunna vi lära ödmjukhet för våra hårda, upproriska
hjärtan. Och du kan vara säker på att pappa lär den där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free