- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
234

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som bandt mig anses ju som en skam till och med af
min egen far!... Och så sitter jag här och känner mig
endast lycklig... Men jag kan sannerligen inte hjälpa
det... det måtte vara något defekt i mig, något urbota
bak-vändt... hur skall jag kunna lära mig att bli åtminstone
ledsen öfver saker, som andra människor gräma ihjäl sig
öfver, och lugn inför småsaker, som andra inte bry sig om?»

Han skakade på .hufvudet och fick ett bekymradt
uttryck, som dock försvann lika hastigt som de andra
strö-molnsskuggorna i hans tankar.

Ibland, då Ester kom in, läste han upp hvad han
skrif-vit; han fick dock icke alltid smaka bifallets sötma, stundom
måste han höra en sträng kritik, som han dock alltid tog
emot med barnslig godmodighet.

»Nå, tänker du ge ut det här?» frågade Ester en
gång efter en längre uppläsning.

Sven såg begrundande framför sig.

»Jag vet inte,» sade han slutligen, »det är nog mycket
omoget, fastän j a g naturligtvis är förtjust däri. För resten,
mamma, jag saknar alldeles en sporre, som är nödvändig för
författare — jag har ingen ärelystnad, jag bryr mig
precis lika litet om människors beröm som om deras klander ...»

»Det där smakar af den rikes öfvermod, Sven; om du
icke vore så viss på din förmåga att intaga, skulle du nog
sänka tonen ...»

»Det är möjligt,» svarade Sven med ett på samma
gång godmodigt och litet trotsigt leende, »men som det
nu är, har jag verligen ingen ärelystnad. Jag vill bara
träffa människornas tankar, jag vill tala till dem, särskildt
till vissa individer, jag vill med mina ord väcka diskussioner
och bråk. Jag funderar därför på att själf förlägga min
bok och så skicka den just dit, där jag vill, att den skall
röra upp gammalt damm. Det kommer visserligen att
kosta några tusen kronor, men man skall väl ha någon
glädje af de falkensternska millionerna...»

»Du är rolig, Sven, du handskas med pappas pengar
alldeles som om de vore dina egna...»

Sven skrattade.

»Ja, vet mamma, jag tycker att jag gör pappa en verk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free