Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig tjänst, då jag hjälper honom att åderlåta sina
kassakistor ...»
»Dtet behöfver du inte, min igosse, den tjänsten göra
honom tillräckligt många ändå. Och du behöfver ej heller
vara rädd för att pappa håller igen. Jag kan berätta
för dig att han ger nt hela sin årsinkomst och mera
därtill...»
Sven böjde gillande på hufvudet.
»Det gläder mig att höra, mamma, man kan aldrig ge
för mycktet. Pengarna ska ut... nt... ut... då bli de
till en ström af friskt blod i nationens lif; annars bli
de varbölder, som, när de en gång brista, förgifta hela
familjer. Vet du hur jag ämnar göra när jag får mitt
arf — om pappa icke gör mig arflös nämligen, som han
ju har stora skäl till.»
»Nej, men jag förmodar du inte ämnar låta det stanna
i kassaskåpen ...»
»Jag tänker strö ut alltsammans — strö ut det till
lifgifvande kraftfrön... Mina barn — om jag gifter mig
och får barn — skola icke ärfva mer än en god uppfostran
och så mycket pengar, att de kunna starta ett yrke.»
»Å, Sven, min gosse — skall du gå så långt...»
»Ja, just så långt, mamma!... Tror du att man gör
sina barn någon tjänst genom att låta dem ärfva pengar?
Nej, de skola ärfva arbetskraft och ilifslust och mod att slå
sig fram, och allt detta bara motas och kringskäres af
penningearf. I en sund fattigdom ligger lifsmod. Vet du,
hvarför jag är sådan jag är? Därför att jag är din son,
därför att jag af dig ärft fattigdomens lifskraft... Jag
skall berätta någonting för dig, mamma, men du måste lofva
mig att det blir en hemlighet mellan oss, liksom sagan om
den heliga Geno veva och om lilla sångfågeln... Jag skall
en gång bli Sveriges öarnegie och Sveriges Crossley!...»
Han skrattade till, och hans ögon lyste skälmska och
svärmiska. Ester tyckte, att hon genom skimret öfver
denna blick såg ända med i djupet af hans hjärta, och allt,
hvad hjon där såg, var rent som dien klaraste kristall...
»Du vet inte hvem Crossley är, mamma,» fortfor han
ifrigt, »han var en rik fabriksidkane, som i’ sin fädernestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
