Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loch Haas ögon fingo en dyster blick, »öfver mitt usla,
syndiga inre. Ack» man känner inte sig själf, förrän man
stått profvet i lifvets strider; det är först då, som vår själs
djup öppna sig, och vi få se hvad som finnes därnere.
Vi spinna så mycket spindelväf af själfbahagliga fantasier
öfver de där djupen, och allt sådant måste brista. Jag
tyckte mig så star och fri och präktig, därför att jag
ingenting gjorde för att undandraga SVen och oss skammen af
en förVisning, utan ville låta Gud ensam styra, och när
Han så gjorde det, men efter sin, inte efter min vilja, då
sjönk jiag ihop som en jämmerlig dvärg under min egen
storhet, då upptäckte jag, att jag, i stället för att vara
fri, varit en träl under min fåfänga, mitt högmod. 0 du
mäktige, underfulle Osynlige!» tillade han, i det han
sammanknäppte sina händer med en lidelsefull rörelse, »hur du
alltid till stet slår oss i våra tvister med dig, hur du
förstår att träffa just den ömtåliga punkten på vår höftsena
och göra oss halta för lifve.t, märkta af din hand!...»
Men en eftermiddag, då de druckit kaffe i salongen,
sade Bengt helt plötsligt efter en liten paus:
»Ja, vi skulle kanske nu tala litet om din framtid,
Sven. Det blir väl egentligen mindre lämpligt att gå här
och göra ingenting. Hvad har du själf tänkt för den
närmaste tiden?...»
S[ven, som satt vid fönstret och såg ut öfvier viken, reste
sig upp och kom fram; till fadern.
»Jag hade tänkt,» började han tivtekande, »om pappa
ej har något däremot... jag och min olyckskamrat, Max
Strömer, ha gjort upp att resa utomlands... det vill
säga, han är ju en fattig pojke, iden jag tänkte... det
vill säga, jag hoppas pappa vill ha godheten att bekosta
hans resa — vi ämnade då ligga vid Oxford det här året,
tills vår strafftid är slut...»
Bengt svarade ej genast; han ryckte blott på axlarna
och strök ett par gånger med handen öfver sitt skägg.
»Jag vet just inte, om det är öfverensstämmande med
klokheten att låta två sådana där vildbasar slippa ut
tillsammans. Då blir det väl några nya historier vid
Oxford ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
