Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det från norr kommande tåget. Blott 124
invalider voro med, däribland 17 tyska och en
österrikisk-ungersk officer. Ungefär 12 av de
svårast skadade stannade kvar i vagnarna.
Jag besökte dessa först och delade ut skrifter
bland dem. Då invaliderna hade samlats i
parken, bad jag om tillåtelse att få säga dem ett
Guds ord och yttrade ungefär följande:
»Käre bröder och kamrater! Vad
bedrövelse vill säga ha ni bäst erfarit i edert eget
lidande och sett med egna ögon. Men
bedrövelserna på jorden, huru stora de än må vara,
äro ej slutet på Guds vägar med människorna.
Gud kan föra ut ur lidandet och bedrövelsen
och in i sin härlighet. Och han skall ock föra
eder in i sin härlighet, då ni blivit tvagna i
Dammets blod. Gud välsigne eder, Gud givé eder
ett glatt återseende med edra kära».
Den österrikisk-ungerska officeren hade
vänligheten att tolka mig och tackade för de ord
jag ställt till de sårade.
Med uppriktig glädje såg jag, huru
hjärtligt och älskvärt representanten för den tyska
kolonien och österrikisk-ungerska och tyska
legationen umgingos med invaliderna. En tysk
dam från Cöln, fru von F., delade under
uppriktigt deltagande ut kärleksgåvor. Hon besökte
de svårast sårade på tåget och talade med var
och en enskilt; från hela hennes väsen
utstrålade godhet och vänlighet. Även de båda
damerna från Röda Korset, fru T. och fröken M.,
voro med å detta tåg.
österrikiska legationen var representerad
av en doktor B., som även utdelade
kärleksgåvor bland invaliderna. Dian var en mycket
älskvärd person.
Den 3 sept. besökte jag åter det
tysk-österrikiska invalidtåget men var denna gång icke
i tillfälle att tala till invaliderna i Blallsberg,
vilket ej heller var nödvändigt. DIennesmajestät,
drottning Viktoria, besökte tåget, och jag vill
blott upprepa, vad jag förut har skrivit därom:
»Den höga damens tårfyllda ögon. de till
hjärtat gående uppmuntrande ord, som hon ställde
till invaliderna, hennes outtröttliga,
kärleksfulla deltagande för deras lidande och hennes
vänliga förfrågan efter de sårades förhållanden
visade, huru detta kungliga hjärta är uppfyllt
av människokärlek och gudsförtröstan »
Jag kan ej låta bli att omnämna, huru den
tyske militärattachén, major von A. och hans
fru, antogo sig invaliderna. Än fattade
majoren kamratlikt en av de sårade under armen
och hjälpte honom fram, än satte han sig bred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
