Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag gick mig ut i lunden, att höra foglasång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| 3. |
| Du äktenskapets Stiftare, Du himmelske Monark! Som hafwer inplanterat den kärleken så stark: Att ingen häftig låga den samma öfwergår, Och ingen menskoplåga ej heller det förslår. |
| 4. |
| Ty om jag hade wingar, som turturdufwan snäll, Och flöge sedan fjerran dit solen går om qwäll; Så kunde jag ej finna en sådan kärlig wän, Som jag för alla älskar näst Gud i himmelen. |
| 5. |
| Stäm in och hjelp mig sjunga, som wet hwad kärlek är, Med mun och så med tunga, hwad denna wisan lär: De Flickor att berömma, som sin wän trogen är; Min flicka jag ej glömmer, så länge jag är här. |
| 6. |
| Om alla orgor sjönge, ja, all slags spel och sång, Och alla fogla-toner instämde på en gång; Det mig ej glädja kunde, emot din ljufwa röst, Min wän! när som du sjunger, att dermed ge mig tröst. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
