Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag gick mig ut i lunden, att höra foglasång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| 12. |
| Låt ej så hastigt ändra wår wänskap, som är kär, Tillåt mig något nämna om kärlek som jag bär; Jag kan ej afsked taga af dig min lilla wän, Låt mig få med dig tala: jag glömmer dig ej än. |
| 13. |
| En liten tid jag warit i sällskap hop med dig: Din ögon har bedragit mitt hjerta, swik ej mig! Jag måste nu omwända mitt sinne och mitt mod, Och lämna qwar min Lilla, till dess hon blifwer stor. |
| 14. |
| Som solens milda strålar, de ge en ljuflig glans: Så gör en segerfana, som står på Fredriks-skants; Så gör en täcker lilja, som rann ur jordens sköt, Liksom en unger Flicka, med dygdens purpur söt. |
| 15. |
| Som ung och oförståndig jag mig än räkna får, En yngling, helt okunnig, omkring en tjugu år; Dock, wågar jag att skrifwa få ord, af ömt begär, till dig min ros och lilja, om du mig håller kär. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
