Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungdom och armod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp“ efter honom, när han gick och skar hafre på sin
faders gärden. Han har själf skildrat henne med de
vänligaste uttryck, han kunnat finna. Hon var så fin
och fager och blid och glad, så att det kan knappt
beskrifvas, åtminstone icke öfversättas efter de skotska
smekord han använder. Här hon talade, “darrade hans
hjärtsträngar som en eolsharpa“ och hans puls slog vildt, när
han fick fatt i hennes hand för att frälsa den från “grymma“
tisteltaggar. Dessutom sjöng hon så vekt och fint så att
det gick Robert ända in i själen, och han fick en sådan
lust att skrifva egna ord till melodien af den “reel“ (en
skotsk dans) hon tyckte mäst om. “Och detta var begynnelsen
till min kärlek och min poesi“, tillägger han själf,
sedan han berättat om “vackra Nell“, den första af de
många han älskat och skrifvit dikter till.
“Vackra Nell“ visste emellertid icke om den gärning
hon gjort, och ehuru Robert Burns aldrig glömde henne,
lika litet som någon annan af sin lidelses föremål, började
han snart svärma och dikta för flera andra. Sedan
familjen kommit loss från det hårda arrendet vid Mount
Oliphant och lyckats nå litet mera välstånd i sitt nya hem
i Tarbolton, fick han oftare tillfälle att vistas bland
jämnåriga af bägge könen. Den stillsamme gossen hade blifvit
en ganska vidlyftig yngling, som fann nöje i att röra sig
bland smugglare och andra äfventyrare samt i synnerhet
hade sin glädje i att vara i flicksällskap. “De bästa
timmar jag förödt, förödde jag bland flickor“, säger han i
en af sina visor.
Själf var han ständigt invecklad i minst ett
kärleksförhållande och var för öfrigt förtrogen rådgifvare åt
hälften af alla älskande i församlingen. Det fanns knappt
en af de vackra flickorna i trakten, som han icke hedrade
med en liten visa, och sedan skref han en där de voro
med allesamman. Hans kärlekshistorier från den tiden
tyckas emellertid ha inskränkt sig till månskenssvärmerier,
hemliga handtryckningar och vackra visor. Ingen ledde
till några allvarsammare följder än ett och annat utbrott
af svartsjuka.
Det var på det hela en lycklig tid för Robert Burns,
och hans medfödda älskvärdhet, kvickhet och muntra lynne
spirade upp i sin första vårliga friskhet. Han var själen
i landtliga samkväm och bedårade alla med sina glada
infall och sitt varma, vänliga hjärtelag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
