- Project Runeberg -  Folkskalden Robert Burns. En lefnadsteckning /
11

(1892) Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kärlek ock sång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den olycklige “Jock Rabb“ går och letar efter sin
älskade “Eppie M’Nabb“, och när han får veta att lairden
(godsherren) just står och kysser henne i trädgården,
säger han blott att hon “är välkommen igen till sin egen
Jock Rabb“, och först när hon låter hälsa honom att hon
“för alltid glömt honom och förnekar honom“, blir han
förtviflad och utropar: “du har krossat hjärtat på din egen
Jock Rabb“.

Den vandrande birfilarn Willie, som jämt går och
gnider och filar på sin kära fiol, har kommit till
marknaden och spelar för marknadsfolket. Han träffar några
glada sällar, som vilja förmå honom att sälja “fiolen så
fin“ och i stället köpa vin. Den obeständige spelmannen
kan icke motstå frestelsen, men när han skall till att
skiljas vid sin kära fiol, kommer honom de “salta tårarna“
i ögonen och han utbrister:

»Och sålde jag min fejla,
det vore tokeri,
för mången en hejsansdag,
vi haft tillsammans, vi!»


Icke desto mindre återfinner man honom något senare
i krogen vid Crochallan, där han sitter främst vid
bordändan oeh spenderar laget rundt af köpeskillingen för
fiolen. Man kan tänka sig den ånger och förtviflan som
skall följa — han har sålt sin trogne kamrat i lust och nöd.
Emellertid står alltid en vän vid hans sida och säger:
“filande gnidande Willie, I är välkommen hem till mig“,
såsom det heter i omkvädet. Det är något i denna
humoristiskt rörande visa, som erinrar om Burns’ eget öde.
Han var icke den som sparade på sin konst — han
kastade bort både den och sitt anseende och sig själf för
glädjen i ett muntert lag. Sedan kom grämelse och ånger
och förkastelse från allt anständigt folk. Men alltid fanns
det någon, som icke räknade så noga med den älskvärde
och obetänksamme spelmannen, utan bad honom
“välkommen hem till sig“. Och så gör hela den anglosaxiska
världen än i dag, ehuru dess moralister söka lägga band
på sin medkänsla för att icke släppa något efter på
budorden. Det är rätt komiskt att se de varningar några
af hans lefnadstecknare gifva sig själfva för att icke låta
bedåra sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robburns/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free