Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kärlek ock sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var tydligen mer än andra mottaglig för det “evigt
kvinnliga“, utan att därför vara någon Don-Juans-natur, som
fann ett raffinerat behag i att växla föremål för sin
erotiska fantasi. Han kunde helt enkelt icke motstå en ny
art af kvinnlig älskvärdhet, äfven när han var innerligt
bunden på ett annat håll, och han hade i detta fall, ehuru
i några fall karaktärsfast nog, icke tillräcklig själfbehärskning
att undertrycka en ny uppspirande känsla för att
icke grumla en annan. Åtskilligt i hans lif ger vid
handen att han i själfva värket hyst en långvarig och på
sitt vis trofast lidelse för minst två kvinnor på en gång.
Denna dubbelhet eller snarare mångdubbelhet kom
honom tyvärr att invärka olycksbringande på några
kvinnors öden, och hans högt utvecklade moraliska känslighet
brakte honom själf ånger och förtviflan öfver det onda
han vållat andra. Helt säkert skulle han icke lätt blifvit
den i förtid brutne och djupt olycklige man han blef,
om han icke gått och burit på minnet af den stackars
Höglands-Mary, som han gjort så mycket ondt och
besjungit så varmt och känsligt.
De många vackra visorna till de många vackra
flickorna hafva emellertid ingenting förlorat i friskhet och
behag, fastän ömheten är så frikostigt fördelad på alla
håll. Burns hade så rika källor af lidelse, att den fullt
räckte till åt de många. För honom fanns under
himmelen ingenting skönare, finare, mera behagfullt och
älskvärdt än dessa fattiga landtflickor — de förde sig så
utomordentligt intagande, deras gestalter voro så utsökt
fina, deras kläder sutto så nätt, de voro genomandade af
allt ljuft och innerligt och mildt och vekt som finnes i
naturen. Och bakom de klingande melodierna, de
smeksamma omkvädena och den lidelsefulla rytmiken, är det
som man hörde ett ständigt hviskande bakom husknutar
och busksnår, hemliga kyssar och innerliga trohetslöften.
Och så komma smärtsamma skilsmässor och trohetsbrott
och ånger, sorg och förtviflan — allt i de mäst melodiska
och själfulla tongångar.
Med nutidens härskapsklädda landtflickor i minnet
har man svårt att tänka sig “vackra Phemie" eller “fina
Jenny“ såsom några så utomordentligt gudomliga varelser.
Man måste tänka på tafatthet och klumpighet i förening
med försöket att se förnäm ut. Men det är sannolikt så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
