14 (Folkskalden Robert Burns. En lefnadsteckning)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kärlek ock sång - 3. Tolf visor af Burns

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att alla varelser kunna se behagfulla ut, om de röra sig
otvunget i den dräkt och den krets, där de höra hemma.
Burns har i alla händelser icke gifvit sina flickor några
egenskaper de icke äga — han endast beundrar allt som
tillhör dem. De äro icke egentligen idealiserade, endast
sedda med den kärleksfullaste blick som är möjlig. Och
skaldens vänlighet är så smittsam, att man låter alla
invändningar fara och tycker som han.

3. Tolf visor af Burns.

Såsom förut antydts beror det intagande intrycket af
Burns’ visor till stor del på det uttrycksfulla språket och
den sjungande rytmiskt fulländade vistonen. Slikt är omöjligt
att återgifva i öfversättning annat än högst bristfälligt.

Dessutom finnes det så mycket i Burns’ poesi af det
där endast halft artikulerade, i hvilket en stor skald förmår
inlägga det finaste och skönaste af allt hvad tankar och
känslor heter, utan att i tydliga ord uttala det — allt
beror på tonfallen och ordsammanställningen, som ger
anledning till aningar och stämningar af samma slag, som
dem skalden själf har känt. Sådant är naturligtvis alldeles
absolut oöfversättligt.

Det är därför under den starkaste reservation mot att
att döma skaldens värde efter nedanstående försök, som
det här meddelas några öfversättningar — icke valda, ty
det vore lönlös möda att välja bland det bästa, hvilket
vanligen är svårast att öfverflytta — utan “tagna ur högen“.

De höra icke alla till Burns’ ungdomstid, men införas
dock här för sammanhangets skull.

Vackra Peg.

En gång jag står vid grinden vår,
när skymningen är nära,
hvem får jag se, om inte just
den vackra Peg, min kära!

Hon vandrar hän så fin och vän,
mer vän kan ingen finnas,
med smärt gestalt, i skick och allt
lik kärlekens gudinnas.

Vi följde stranden, hand i hand,
där älfvens vågor strömma.
Hur underbar den stunden var,
det kan jag aldrig glömma!

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/robburns/0018.html

		Folkskalden Robert Burns. En lefnadsteckning / 14 (1892) Author: Gustaf Fröding Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|