Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Tolf visor af Burns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Frankrikes kungliga liljor man talar
och ros, som i Albions hjärtvapen står;
mer vän vet jag en under björkar och alar,
där Devon, där Devon den ringlande går.
Macphersons farväl.
»Farväl, min cell, farväl i frid,
du var mig mörk och trång
— ej lång skall bli Macphersons tid
inunder galgens stång!»
Så stolt och käck och utan skräck,
så trotsig var hans gång.
Han sjöng och tog i dans ett språng
allt under galgens stång.
»Allt kött är hö, en hvar skall dö
— hvad är att dö för män,
som dödens hot i kamp gått mot!
Jag trotsar honom än!
Tag dessa band ifrån min hand
och bringa mig mitt svärd
— den bästa hand i Skottlands land
skall se, hvad min är värd!
Jag left ett lif af strid och kif,
mig svek till galgen för,
och endast ett mig grämer hett
att utan hämd jag dör.
Nu hälsar jag farväl till dag
och berg och dal och sjö
— en feg nämns den bland stolte män,
som icke vågar dö!»
Så stolt och käck och utan skräck,
så trotsig var hans gång
— han sjöng och log och tog sitt språng
inunder galgens stång.
Tibbie Dunbar. [1]
O, vill du gå med mig,
skön Tibbie Dunbar,
o, vill du gå med mig,
skön Tibbie Dunbar?
Vill du fara i vagn
som en lady far
eller gå vid min sida,
skön Tibbie Dunbar?
Mig kvittar det lika,
att far din har pängar
och släkten din titlar
och åkrar och ängar,
men säg, du vill ha mig,
så litet jag har,
och kom som du står där,
skön Tibbie Dunbar!
Du dal vid vackra Doon.
Du friska dal vid vackra Doon,
hur kan du blomstra, väna dal?
Du fågel, hvarför sjunger du?
Min själ är sjuk och full af kval!
Din muntra sång bland rosorna
har sorgen till mitt hjärta sändt,
den minner mig om lyckans tid,
som gått, men aldrig återvändt!
Jag ströfvade vid vackra Doon,
där ros med vedben slingras in.
Hvar fågel om sin kärlek sjöng,
detsamma gjorde jag om min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
