Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ärans dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibliska varningsord, voro emellertid till hälften utplånade,
och man har däraf dragit den slutsatsen att den stackars
Mary vid underrättelsen om att hon var bedragen förintat
dessa vitnen inför Gud om trofasthet till döden. Burns
var just stadd på hemfärd, när de möttes vid Ayr, och
Mary återsåg aldrig sin bedräglige trolofvade. Hon gjorde
några månader efteråt en resa i förhoppning att ännu en
gång få se honom, men dog på vägen af feber.
Det säges, att kärleken till Höglands-Mary trots allt
varit den djupaste lidelse Barns någonsin haft, och den
lämnade spår efter sig af ånger och sorg som varade ända
till lifvets slut. Han nämner henne aldrig annat än i sina
visor — till “Mary i himlen“ och många andra, men dessa
vittna otvifvelaktigt om de samvetsförebråelser han känt
och den saknad han aldrig kunde besegra. Ännu så sent
som 1792 ägnar han henne en af sina vackraste sånger.
Icke desto mindre synes han hafva kunnat bibehålla
en varm och innerlig känsla äfven för Jean Armour, hvilket
framgår af många uttalanden i hans bref. Så mycket
underligare är det att höra, att han samtidigt med dessa
bägge allvarligt menade förbindelser knutit ännu en tredje,
hvilken dock måtte varit af flyktigare art.
Alla dessa olyckliga förhållanden bragte Burns till
förtviflan, och han såg ingen annan utväg än att draga
ur landet. Han beslöt att söka sig anställning i
Västindien och hade redan börjat underhandla med
personer, som kunde skaffa honom en sådan, då den
vändning i hans öden inträffade, som med ens hjälpte honom
ur alla yttre trångmål för tillfället, gjorde honom till en
ryktbar man och förde honom som ärad gäst in i Skottlands
bästa kretsar vid den tiden.
För att fylla sin reskassa uppmanades han nämligen
af några vänner att låta trycka sina visor och andra
dikter. En subskription sattes på förhand i gång för att
betrygga företaget, och efter några månader utkom det
lilla häftet från ett tryckeri i den närbelägna staden
Kilmarnock. Dess rykte spred sig genast som en löpeld
från grefskap till grefskap. “Gammal och ung, hög och
låg, den allvarsamme lika väl som den glade, lärd och
olärd, alla voro lika intagna och hänförda“, säger en af
Burns’ samtida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
