- Project Runeberg -  Folkskalden Robert Burns. En lefnadsteckning /
21

(1892) Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ärans dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han började nu uppmärksammas af landtadeln, och
äfven till Edinburg hade diktsamlingen letat sig väg och
väckt den lifligaste beundran, det lifligaste inträsse för
författarens person. Det var en i hög grad välvillig
recension i en där utkommande tidskrift samt några uttalanden
af en ansedd lärd därsammastädes, som föranledde Burns
att öfverge sin utvandringsplan och i stället söka sin
lycka i hufvudstaden.

På senhösten 1786 anlände han till Edinburg och
mottogs genast från början som “säsongens lejon“. Icke
blott hos den tidens literära och akademiska storheter,
utan äfven i de högsta adeliga kretsar mötte honom den
bästa välkomst, och han rörde sig i den nya omgifningen
med en säkerhet, som man icke skulle tilltrott den unge
mannen af folket — “Plogmannen från Ayrshire“, såsom
han nu började kallas.

Han beskrifves från denna tid såsom en starkt byggd
och välvuxen man med utseende och dräkt af en
aktningsvärd och särdeles förståndig gårdbrukare. Ingenting
utom hans stora svarta ögon, hvilka otvetydigt talade
om snille och tankekraft, vittnade att man hade en
utomordentlig personlighet framför sig. Hans rörelser voro
trygga och bestämda samt fria från all tafatthet. Hans
konversation skildras af alla såsom alltigenom genialisk,
växlande mellan humor och äkta patos, full af infall och
originella tankar. Af de egenskaper han vid sina samtal
lagt i dagen hafva några af hans samtida dragit den
slutsatsen att han varit långt mera storartat begåfvad än
de enkla visorna gifva vid handen och att han på hvilket
andligt område som hälst skulle blifvit något utomordentligt,
om han fått tid och tillfälle. Detta vore icke häller
så osannolikt, eftersom förmodligen poetisk begåfning icke
är genom en bestämd gräns skild från andlig kraft i
allmänhet.

Trots den värkliga beundran han utan tvifvel
ingifvit den förnäma världen i Edinburg, var den uppmärksamhet
man visade honom troligen till största delen ägnad
hans egenskap att vara ett underting, en ovanlig
företeelse — man skulle säkert vändt honom ryggen, ifall
det kommit en ännu märkvärdigare person till staden —
t. ex. en indisk rajah eller något ditåt. För öfrigt lät
man honom nog känna att han icke hörde till kretsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robburns/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free