Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ärans dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och något värkligt handtag från de stores sida hade han
icke att vänta.
Burns kände säkert sin fåfänga smickrad af allt
det uppseende han väckte och det erkännande han
mötte, men samtidigt reste sig hans starka själfkänsla
mot att behandlas som ett inträssant förevisningsföremål,
och detta tör ha varit anledningen till den sträfhet han
stundom visade. Hur disharmonisk han äfven under dessa
ärans dagar i själfva värket känt sig framgår af hans
dagböcker, i hvilka han bittert uttalar sig om det
skefva i sin ställning och på ett ingalunda vänligt, men
särdeles träffande sätt upptecknat sina omdömen om de
nedlåtande personligheter han mött i salongerna.
Från det stela salongslifvet ryckte han sig också
tidt och ofta loss och sökte sig ett friare umgänge bland
de glade dryckesbröderna i medelklassens klubbar och
värdshus. Han mottogs naturligtvis med öppna armar
och kunde i denna omgifning lämna sin humor och kvickhet
lösa tyglar. Det antydes af hans lefnadstecknare att
han äfven sökt ännu lägre på rangskalan stående sällskap
af bägge könen och därvid lagt grunden till senare
dagars ohälsa, till dåligt anseende och fördärfbringande
vanor.
Den yttre orsaken till hans vistelse i Edinburg var
att få en ny upplaga af dikterna utgifven från trycket,
och sedan denna på våren 1787 utkommit fanns ingen
anledning att längre stanna kvar. Han företog därför
under sommaren och hösten samma år en del resor i olika
trakter af Skottland. Först stälde han kosan till engelska
gränsen och därefter till Ayrshire, hvarest han gästade
Mossgiel, sitt forna hem. Han var nu en helt annan man
än för ett år sedan, då han flydde från gård till gård
för att undgå fängelset och väl ansågs för en förlorad
man af allt anständigt folk i trakten. Nu kom han höljd
af ära hem från hufvudstaden, där han firats som sitt
lands främste skald, han var känd och värderad landet
rundt, och de ekonomiska utsikter, han nu kunde hoppas
på, gjorde väl sitt till att skaffa honom aktning hos de fattige
grannarna i hembygden. Han mottogs också med stolthet
af sina forna vänner och med krypande ödmjukhet af sina
ovänner. I synnerhet bemöttes han af familjen Armour
som förut så hätskt förföljt honom, med trälaktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
