Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Motgångar och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka från marknaden, så skall vi se efter i den
stora svarta kistan!“ När de kommo tillbaka, var
naturligtvis den stora svarta kistan tom.
Det är klart att de många resor Burns måste företaga
i tjänsteärenden ännu mindre än förr tilläto honom
att föra ett lugnt lif och endast voro ägnade att ge ökad
fart åt umgänget med dryckesbröder af alla slag, till föga
båtnad för vare sig gårdsbruket eller poesien. Det oaktadt
var hans literära värksamhet under vistelsen på Ellisland
mera betydande än under de bägge besöken i Edinburg,
och några af hans bästa stycken härstamma från denna
tid — bland andra den måhända något öfverskattade dikten
om Tam O’Shanter och många förträffliga visor, skrifna
för en samling, som då börjat utgifvas i Edinburg.
Under alla dessa resor, sällskapliga samkväm och
poetiska utflykter gick det som sagt utför med gårdsbruket,
och efter ungefär tre års vistelse på Ellisland beslöt
han uppgifva arrendet och flytta in till Dumfries. Detta
var likväl som att komma ur askan i elden, ty voro
frestelserna till ett tygellöst lif starka därute på
landsbygden, så voro de det i ännu högre grad i den lilla
småstaden, som hade rikligare tillgång på dryckesbröder och
dryckestillfällen samt gästades af en mängd resande, hvilka
sällan underläto att inbjuda den sällskaplige skalden till
sitt värdshus. De vanor han åsamkat sig under sitt
föregående lif voro för öfrigt numera så ingrodda, att det väl
lär vara tvifvel underkastat, om han någonsin skulle
kunnat lösslita sig från dem. Han började väl också
känna att hans lif på sätt och vis var förfelat så i yttre
som inre mening. Förhoppningarna på en sorgfri och aktad
lefnadsställning hade blifvit besvikna, och trots det höga
värdet af det han värkligen åstadkommit såsom skald var
han nog medveten om att det icke stod i rimligt förhållande
till de rika gåfvor han kände sig äga. Hans sinne
förbittrades alltmer — hans omdömen om människorna
och lifvet blefvo allt dystrare, och hans själfförebråelser
blefvo honom en ständig anledning till pina. Den enda
utvägen att komma ifrån denna förtviflade sinnesstämning
var att söka upp det muntra sällskapet vid de fylda glasen.
Han hade dock ännu stunder af poetisk ingifvelse,
och några af hans sista dikter andas en lefnadsfriskhet
och ett manligt mod, som stå i bjärt motsats till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
