Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medförde en biljett med rekommendation i afseende på
tillförlitlighet.
Gordon var mycket belåten med honom, och
betingade af honom en ny sådan leverans för en följande vecka;
äfvensom han bad honom då qvarstanna några dagar för
att hjelpa till vid byggnaden.
Vid slutet af veckan syntes luften förebåda ett oväder.
Ett tjockt moln uppsteg långsamt i vester, och nalkades
stället, under mycket buller och gny. Det var en tropisk
åskby. Mullrandet på afstånd öfvergick snart till dunder.
Blixtarne ökade sig hastigt både till antal och styrka,
så att de slutligen voro förskräckliga. Marie och Frank
tryckte sig nära till fadren, och sjelfva den modige
Harald såg allvarsam ut liksom han icke skulle mått så bra
som vanligt.
»Den der blixten var utomordentligt lysande»,
anmärkte Robert med osäker röst. »Tror inte pappa att
den var nära oss?» tillade han.
I stället att svara höll han på att räkna, såsom det
syntes; när åskdundret hördes — häftigt så att jorden
darrade dervid, — svarade han:
»Icke mycket nära. Visst icke närmare än tusen
famnar.»
»Men», frågade Harald, »huru kan morbror
beräkna detta?»
»Jo, helt visst; jag skulle eljest icke kunnat svara
så bestämdt», förklarade Gordon. Robert trodde att
blixten var mycket nära emedan den lyste så starkt;
men det är intet kännetecken. Man måste räkna tiden
som förflyter emellan blixten och dundret. Man vet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
