Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pä en stol midt på golfvet, der han satt med uppdragna
ben för att icke beröra golfvet; men Harald ville gå ut
till morbrodern, »emedan han aldrig hört att åskan två
gånger, vid ett och samma tillfälle, slagit ned på en och
samma punkt.»
Den ena hästen qvicknade snart vid, af regnet
och efter begjutningen med det kalla vattnet. Han reste
sig och stapplade bort, men nosade nedåt marken och
hofvarne, liksom för att undersöka om det var något
fel på dem. Den andra hästen gaf intet tecken till lif.
Wilhelm, som hade vården om hästarne, var gråtfärdig.
»Stackars Tom! huru skall Jenny nu bära sig åt ensam!»
klagade han. Behandlingen fortfor emellertid med
på-gjutningen af vatten som hemtades ur gropar, dem regnet
i öfverflöd fyllde. Det räckte mer än en timma, och alla
ansågo kreaturet dödt, men Gordon befallte att
pågjut-ningen skulle fortsättas. Slutligen märkte man en rörelse
i bakbenen. Hästen var således icke död. Gordon bad
kusken börja gnida honom med en viska för att få
blodet snarare i rörelse. Efter någon stund började han visa
flera tecken till återkommande lif. Man hällde då i
honom kamfertspiritus, hvarefter den öfriga behandlingen
fortsattes en half dag. Han återkom verkligen till lifs.
Wilhelm skröt sedan att hans hästar voro de kraftigaste
som ågonsin kunde finnas, ty »icke en gång åskan
förmådde rå på dem».
Åskvädret slutade snart nog.
Gordon var bekymrad öfver att förhållandena på
stället hindrade barnens läsning. Han stadgade nu att
de skulle läsa, blott en timma om dagen men då med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
