Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de nu voro på väg till båten fick Marie se
geten. Hon bad då att också få medtaga henne, för att,
på sjömansvis, hafva kaffegrädde af henne åt fadren.
Emellertid var det icke visst att man med bibehållande
af beqvämligheten kunde hafva plats för henne, fastän
båten var bra stor. Efter en öfversigt befanns det
likväl att man kunde hafva rum för henne, och hon blef
således bragt ombord.
Fidella var en vacker hund af spanska racen. Med
goda fallenheter som hon verkligen hade, skulle hon
kunnat lära sig mycket, men hade icke fått någon dressur,
så att hennes värde hufvudsakligast var att svara mot
namnet och att låta locka sig, således att vara trogen
såsom sällskapshund, och att göra vanliga små konster.
Den andra hunden, som medföljde, hette Mars. Han var
stor och ful. »Om man dömde honom efter håren» —
såsom ordspråket lyder — så skulle man trott honom
om att duga till ingenting. Han var stark och hvad
man kallar starksprungen, d. v. s. hade ett mycket starkt
språng. Gordon hade köpt honom i Georgien, der han
blifvit inöfvad efter der brukliga sättet att jaga tyst,
men gifva tecken åt jägaren hvar vildbrådet fanns, äfven
då han sjelf nedlagt det i sitt smygande dref. För
öfrigt var han mycket lydig och lättlockad. Han blef
också särdeles nyttig för de unga vid deras sednare
många äfventyr.
»Lyft ankaret!» kommenderade Gordon. »Men håll!»
inföll han: »jag vill se hvad det der betyder.» Han
pekade i detsamma på en man till häst. Mannen red
i fullt sträck och kom snart så nära, att man kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
