Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5!
verflödig föda ur förräderne i briten. De hade således
varit rätt otrogna väktare.
När gossarne kommit till båten, väcktes deras
ledsnad med full kraft. Den påminte om deras frånvaro
från hemmet, samt om den ångest hvari de, den
föregående dagen, sväfvat. Båda tego några ögonblick, men
de gissade mycket riktigt hvarandras tankar. Men Frank
kom ned till dem, och frågade Robert: »Tror du inte att
pappa skickar och låter hämta oss?»
»Jo det skulle han mycket säkert göra om han
visste hvar vi voro; han skulle tillochmed då komma
sjelf.»
»Ja, men jag tror att han skickar bud, det tror
jag, ty jag minnes att han föll på knä vid stranden då
han såg båten fara ut; han tecknade åt ryttaren och på
oss, och karlen red utåt stranden i galopp, men så red
han tillbaka», tillade Frank.
»Men», anmärkte Robert, om pappa hvarken skickar
eller kommer sjelf, är det likväl något annat som kan
göras, och det är att vi begifva oss till honom.
Harald var ovanligt allvarsam hela morgonen, lika
som han också varit dyster den föregående dagen. När
han blef ensam med Robert, sade han till honom: »Jag
har alltsedan jag steg upp funderat på hvad vi nu skola
taga oss före, men kan icke fatta ett beslut. Det är
omöjligt att ana om vi någonsin mera skola få se vårt
hem, eller hvilka faror vi nu måste underkasta oss. Ett
är visst, det är att vi med både undergifvenhet och stark
föresats skola öfverlemna oss åt försynens ledning, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
