Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den och tager sin utväg just der det icke har mottryck
af det tyngre hafsvattnet. »Derför tror jag att vi
säkrast finna vatten i sandbältet invid stranden», yttrade han.
De beslöto att följa hans råd, men de hade icke
gått långt, förrän de hörde ett buller af starka vingslag.
Man såg upp och Robert yttrade med en viss häpen
glädje: »Det är vilda kalkoner! Han hade knappt hunnit
säga det förrän Haralds bössa snäll, och en af dessa stora
fåglar föll ned på marken ibland buskarne. Mars sprang
nu fram för att apportera, men fogeln var för tung för
honom att bära. Han tog den i vingkotan och släpade
fram honom till skytten.
»Här hafva vi nu en förträfflig middag, och dermed
en besparing uti vårt förråd!» utropade Harald med stor
belåtenhet. »Du sköt qvickt nu!» berömde Robert. »Jag
hann icke mer än att ämna skjuta, jag; men en annan
gång skall jag väl vara påpasslig.»
»Så präktig stjert!» fann Marie då hon undersökte
de breclbladiga fjädrarne. »Den skola vi taga med oss
hem åt».... (mamma tänkte hon säga) men afbröt sig
sjelf och ändrade till »om vi någonsin komma hem!»
Man gick vidare sedan man hängt fågeln i ett
träd. Det var icke rådligt att dröja med
vattensökandet. De gingo, efter Roberts förut gifna råd, ned
till sandstrecket. Ebben — eller halftiden, såsom det
heter der på kusterna, medan ebb och flod der vexla
hvar tredje timma — var nära slut, och det var nu
aldrabeqvämast att göra undersökningar. Harald såg nu
på hundarnes spår i sanden, och gissade rätt att de
framgått under natten med instinkt om närheten af vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
