Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att de jemte deras glupska åtrå, också fyllt sig med
dryck af naturens gåfva. De hade icke gått en fjerdedels
timma förrän Harald ropade: »Här är färskt vatten;
hundarnes spår äro alla deromkring och ini dess grunda
botten. De kloka djuren hade verkligen der druckit sitt
lystmål, och ville nu förnya välfägnaden, men Harald
lockade dem derifrån; han tyckte att de nu kunde vänta
något, heldre än att grumla upp för sällskapet. Der var
likväl god tillgång och utmärkt godt. De släckte sin
törst och läto nu också hundarne i fred dricka, men dessas
gamla nattspår gingo vidare, hvilket gaf anledning att
följa dem längre fram för att se hvad de kunnat
eftersöka sedan de druckit sig otörstiga. Man tyckte sig se
en sträckning som kunde vara en ostronbank, hvilken gaf
honom anledning att yttra en fråga huruvida hundar äta
ostron?
Det var ganska riktigt en ostronbank, som nu låg
blottad under ebben. Man hemtog deraf så mycket man
kom åt att bära. Men ibland dem fann man en som
hade, hvad Frank kallade en »kattfot» som var inklämd
emellan de båda skalen. »Hvad vill det säga?» frågade
han; »kan ostron äta kattor?»
Man skrattade mycket åt den frågan, men
emedlertid gaf saken anledning till funderande. Det var för
öfrigt ingen kattfot, utan tassen af en ung Rakun
(Tvättbjörnen, Sjuppen). Den satt väl fasthållen emellan skalen,
»Har du aldrig hört det, Harald, att Rakunen blir
fångad af en östra?» frågade Robert. »Nej, visst icke»,
svarade den andre; »men det är väl icke ditt allvar?»
tillade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
