Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bugter och utbredningar. Dessa vikar hafva ofta en lång
fortsättning af en sumpig mark, bevext med buskskog.
De kommo icke öfver en tredjedels mil fram i timmen,
till följd af dessa omvägar. Emellertid hade de noga
genomsökt alla stränder, utan att få något spår af båten.
Omkring kl. 11 kommo de till det näs der de sett
pomeransträden. De företogo sig nu att läska sig med
dessa bittra frukters angenäma saft, och ämnade sedan
vända om hem. De hade just vändt om då de fingo
höra stamp al djur, och öfverraskades af att få se sex
stycken hjortar springa förbi dem. Sist kom en liten
hjortkalf som bräkte erbarmligt, stapplande fram genom
busksnåret och hade en vildkatt sittande på bogen på
sig; vilddjuret bet honom med all ilska i halsen.
Robert tog ned sin bössa då skocken passerade förbi, men
deras lopp var så häftigt att de genast voro förbi, och
gömda utaf det rika löfverket. Den efterföljande kalfven
träffades, störtade ned och drog i fallet med sig det
anfallande rofdjuret. Robert ville skjuta det sednare, men
Harald höll honom tillbaka; det behöfdes också icke;
vildkatten sprang sjelfmant undan och upp i ett
närstående träd, der man fann sig i tillfälle att ledigt kunna
nedlägga honom när man så ville. »Jag vill gå fram
till kalfven», förklarade Harald.
När han kom fram till det vackra djuret fann han
dess skador obetydliga, kulan hade skenat på hufvudet.
Vildkattens hugg och rispningar hade icke tagit mer än
i skinnet.
»Skola vi taga den till en skänk, ett fosterbarn åt
Marie?» frågade Harald. Det föreföll Robert utomordent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
