Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvar på land. Marie fick tårar i ögonen, men Harald
sökte lugna henne, och bad henne hålla en eld i ordning
vid stranden; »han hoppades komma hem före mörkret,
och trodde sig kunna medföra helsningar ifrån Tampa
Bay. Om den der sjuka kommer derifrån skola vi
signalera med två skott strax efter hvarandra. Håll utkik
på oss då vi synas stiga i land.»
Efter ett hjertligt adieu! satte de ut med flotten.
Ehuru med godt uppsåt att rädda den hjelpbehöfvande
ville gossarne likväl icke utan försigtighet nalkas stället
der han var. De visste att de befunuo sig inom
vildarnes land, och att dessa begagnade många utvägar då
de ville öfva våld. Harald och Robert begagnade
kikaren turvis, under det att den andre rodde. När de
hunnit till ett tusen alnar eller något mindre nära stranden,
hvilade de på årorna, och granskade såväl personen som
platsen. Han sågs tydligt der lutad emot cederstammen,
och tecknande med högra handen.’
»Harald!» sade Robert; »det är en neger, och jag
tror att det är Sam, han, timmermannen. Stackars karl!
han tyckes vara illa skadad. Jag undrar hvad det kan
vara med honom.»
De närmade sig nu skyndsamt. På
etthundrafemtio alnars afstånd stannade de åter och betraktade
mannen. »Det är verkligen Sam! utropade Robert. Låt oss
skynda!»
Då färjan stötte mot land, skyndade den ene
uppför sandstranden, under det att den andre fästade färjan.
Sam låg der, illa skadad och nästan utan att kunna röra
sig. De skyndade till honom, och voro nära att kasta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
