- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
95

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Medan Harald och Robert nu gingo till honom,
gick Marie ut till fosterbarnet hjortungen. Såret visade
sig icke farligt, ehuru huden ömmade kring stället. Han
fick foder och vatten. Frank bjöd honom bröd, men det
förstod han sig icke på. (Det skedde likväl sednare,
sedan han blifvit alldeles tam, då han med stor
begärlighet åt alla slags bröd, så att han följde Frank öfverallt
i skogen, om den lille visade honom ett litet brödstycke,
stort som ett finger.)

»Hvad skall han heta», frågade Frank. »Det skall
man rådslå om», svarade Marie, då hon såg de äldre
gossarne komma dit.

»Snö eller Lilja tycker jag vara passande efter
hans färg», menade Harald. Robert röstade för Flora,
eftersom han fått henne midtibland blommor. Frank
föreslog Anna (såsom den yngsta systern hette). Marie
åter, som erinrades om hennes största rätt, eftersom man
skänkt djuret åt henne, nämnde Dora, som hennes far
sagt henne skulle betyda en gåfva. Dervid blef det.

Sam hade somnat och fått en timmas ro. När han
vaknade omkring kl. 10 och kände sig betydligt styrkt
bad man honom berätta huru allt förefallit i afseende på
honom sjelf och fadren, samt efterforskningarne. Men
innan han fick börja, ville man höra om ban visste
något om Wilhelm. Han hade blifvit räddad. Det hade
tillgått på det sättet, att han hade dykt under
landbryggan och hållit sig fast der ofvanom vattnet. Han
vågade icke simma längre, ty han fruktade för de stora
fiskarne. Han kom sedan riktigt upp på landet
alldeles oskadd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free