Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från sin önskan och uppsköt att vara med, till dess att
Sam blefve frisk. Då kunde han ju få försöka sig på en
sådan jagt i sällskap med Harald? »Men jag får ju de
vildsvin som du fångar; jag skall sköta dem så väl!»
tillade han.
Man lofvade honom att han icke skulle förlora på
sin eftergifvenhet, man skulle hitta på ett annat nöje åt
honom i stället för det som han försakade. De sade
honom godnatt! och gingo. Han stod qvar i tältdörren,
lycklig i tanken på huru roligt de stora gossarne skulle
få. Han såg på huru Harald och Robert försvunno
mellan träden, men deremot huru skenet af blosset följde
öfver dem och gaf denna förtrollande dagern och de djupa
skuggorna åt grönskan i skogen. Tillochmed hundarne
visade sig ovanligt lifvade och nyfikna.
Man hade gått några hundrade alnar då Mars
hördes häftigt skälla, så att man förstod att något djur hade
»trädt» (gått upp i träd). Man såg båda hundarne
springa omkring en stam. Det misslyckades länge att
upptäcka något emellan grenarne eller på sjelfva stammen,
så att man nästan öfvergifvit tanken på att der fanns
något; men Robert svängde blosset så att det lyste bättre,
och straxt derefter utropade han: »der är han!» Mars
hoppade invid honom i yttersta ifver, och hviftade
lifligare än någonsin med svansen. Det var en Opossum som
satt i trädet. Mars ville bra gerna få tag i honom.
Harald ställde sig något framom blosset och såg då två
glänsande ögon ofvanför en stor knut på en gren,
omgifven af mossa. Man hade lätt kunnat nedskjuta djuret,
men det var icke brukligt på denna sorts jagt. En Opos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
