Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sum tages lefvande. Man började arbeta på att fälla
trädet, som var högt och smalt. Det lyckades. Mars’
öron spetsades så att de stodo alldeles raka, och knappt
hade qvistarne nått marken förrän han var framme, och
stod der med ståndskall, afvaktande tillåtelse att rusa på
djuret, som, efter dessas vanliga sed, inför en fiende, låg
stilla såsom det varit dött. Harald gick fram och tog
vildbrådet i den råttlika svansen och lyfte upp det.
Under fortsatt vandring togo de ännu en, och på återvägen
en tredje, flere kunde de icke bära. De hemkommo och
aflemnade sin fångst, som de fängslade med ett klufvet
trästycke, något liknande ett svin-ok. Ifrån det ögonblick
då dessa besynnerliga djur se sig i sin fiendes händer,
göra de icke den minsta rörelse, utan synas stendöda.
Icke en muskel rör sig på dem; icke ens en darrning
förmärkes. Benen hållas alldeles stela och ögonen
tillslutna. Icke en gång om hunden fattar tag i dem, visa
de någon rörelseförmåga. Robert kunde icke tro att de
lefde. Harald skrattade. Han kände mycket väl deras
sätt. »De låta allt passera, förklarade han.» Trädet
faller, hundarne fatta i honom; allt sådant verkar intet;
det är bara ett som kan visa att de hafva lif; det är
detta.» Han hällde en hand full med vatten på dem.
Det verkade såsom en elektrisk stöt; de försökte då att
lösgöra sig ur fängslet.
Efter dessa experimenter begaf man sig till hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
