Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDE KAPITLET.
Frank och hans "grisar". — Buren, — Gång ned till
stranden. — En ofantlig fisk. — Museet. — Ön får
namn.
Franks första fråga på morgonen då han kom ut,
var: »Har ni fångat några vildsvin?»
»Ja, ja!» blef svaret. »Vi ha fått tre. Alla äro
säkert okade så att de icke kunna komma ut i
trädgården eller sädesgärdet.»
Frank förstod icke rätt hvad man menade; han
sprang hastigt ut ur tältet, och kom snart till
stället der det nykomna sällskapet satt med sina fängsel.
De voro temligen fula, med långa lömska ansigten,
krusigt gråaktigt hår och ett utomordentligt föraktligt
utseende. Frank hade sett Opossum förut, till och med många
gånger, men benämningen af grisar hade nu villat
honom så att han tänkte sig hafva stora grisar inför sig.
Då han nu såg dem i hela deras fulhet, med rörelserne
på den nakna svansen, blef han led vid »grisarne» och
sprang tillbaka till tältet.
»De äro just inte vackra»; yttrade Harald, som såg
förändringen i Franks miner. »Du får behålla dem för
dig sjelf!» svarade Frank; »jag vill inte ha de fula
djuren! du får ha dem och gifva dem mat; jag vill inte!»
Opossums fula utseende bedrager många i afseende
på omdömet öfver dess användande för bordet. Men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
