Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frank bad nu bevekligt att få följa med; »han var så
trött vid att sitta stilla under eken, och gå efter vatten
åt syster och samla ostron på banken. Han borde väl
en gång få vara med på jagt och fiske!»
»Vi kunna ju försöka båda», sade Marie som fann
att Robert icke syntes fallen för någon starkare
ansträngning. Hon föreslog att följa Robert, hvaremot Harald ju
kunde taga Frank med sig i skogen. Det förslaget
fägnade lilla gossen så att han klappade i händerne, och
mente att man då skulle kappas och få se hvilketdera
partiet hade hem mest.
Det skedde nu så. Harald försvann i skogen med
Frank. Robert och Marie gingo till ostronbanken, der de
försågo sig med bete och derefter stego ombord på
flotten, der de började fiska vid ett ställe der stora gamla
trädstammar lågo, fulla med ostron och en annan sort
stora matnyttiga snäckor. Skörden var ganska god;
äfvenså vid fiskandet.
Det gick sämre för de jagande. Marie och Robert
hade hemkommit och voro sysselsatta med att använda
fångsten, då de fingo höra ett starkt ropande, och
varseblefvo Frank som kom ut emellan buskarne, med bössan
på axeln, åtföljd af Harald som kom efter, linkande, och
ropade åt de andra att komma honom till biträde. De
tvättade fort sina händer och sprungo till honom. Han
satt på en kullfallen, stam, och var blek. Han hade
vrickat foten snart nog sedan han kommit in ett stycke i
skogen, och hade genast beslutit vända om hemåt,
hvilket också nu lyckats, ehuru med mycken möda. Marie
blef mycket ledsen då hon såg huru nedslagen den eljes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
