- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
125

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

raske Harald nu var. Robert deremot grep sig genast
an, gaf Harald sin arm och bad honom deråt taga stöd.
Han lofvade också att hemma vid tältet fort lindra det
onda som händt Harald.

Marie tog bössan af Robert och skyndade hem förut,
der hon tillredde Haralds bädd, och Frank fick nu
skynda sig till källan efter friskt vatten. Under tiden af togs
Haralds stöfvel och strumpa, rotknölens ledgång var
mycket svullen, och blod hade stockat sig deromkring så
att stället var blått. Robert lät gifva sig
kaffepannan som förut var ursköljd. Den fylldes med det
kalla källvattnet, och ur pipen hälldes sedermera vattnet
i en stråle ned på det lidande stället. Operationen
fortsattes en half timma, hvarunder smärtan betydligt aftog,
äfvensom inflammationen, hvilket sednare syntes af den
ändrade färgen på stället. Robert höll nu upp, men
förnyade påhällningen efter någon stund, hvilket skedde
flere gånger och sist när Harald för natten gick till hvila.
Förbättringen visade sig påskyndad för hvarje gång.

Emedlertid hade händelsen haft det med sig att
hela sällskapet kommit ur all annan verksamhet på hela
den återstående delen af dagen, äfvensom det verkade
nedslående på Robert, som nu befarade att nästan ensam bli
den på hvilken det hvilade att anskaffa föda åt hushållet.
Man kunde icke veta huru länge Haralds fot skulle göra
honom oskicklig till stöfvande i skog och mark, der han
eljest med sin fintlighet, erfarenhet och säkra öga
uträttade så mycket. Robert var välmenande och
rättskaffens, men hade icke så uthållig styrka att han icke
befarade att försöket skulle utfalla lila. Det värsta härvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free