Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
»vänta! vänta! jag kommer!» Fidella följde med, men de
vände om för att binda henne. Han sade nu till Marie
att hon icke skulle oroa sig om de icke kommo hem till
middagen, emedan de icke ville komma hem tomhända.
De togo också med sig litet proviant, samt yxa och elddon.
Det törsta man skulle göra var att undersöka de
ställen de- man lagt ut lockbete åt kalkonerna; betet var
borta tydligen upplockadt af dessa fåglar. Harald
hade sagt att om de en gäng fått hemta sådan utlagd
föda, kunde man vara säker att de återkommo till
samma ställe. Robert hade med sig rostadt korn, och
strödde således ut ånyo; men det var dock endast litet såsom
lockmat.
Derefter gingo de rakt fram åt söder, och hade till
känning ljusa skyar som utvisade att solen stod i sydost.
Frank var mycket ifrig för att Robert skulle skjuta
ekorrar, som i mängd hoppade och smackade i träden, men
Robert ville icke slösa bort sin ammunition, hvarförutan
skotten skulle skrämma undan hjortar som eljest kunde
träffas på deras väg. Hans bössa var också icke laddad
för skjutning på smådjur.
Knappt hade han svarat gosseu på det sättet, förrän
han observerade att Mars började vädra och ifrigt söka
på trasslade spår. Snart blef hans lopp jemnare och fort
så att jägarne hade svårt att behålla honom i sigte.
Också betänkte han att Frank ej kunde följa med, och att
han sjelf skulle bli andtruten och derigenom icke skulle
kunna hålla stadigt och rätt, om skjutning komme i fråga;
fördenskull befallte han: »sakta, Mars!» den väl dresserade
hunden hejdade sig genast, och höll sig bara ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
