- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
138

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sammast begifvit sig till den punkt der han hört
skottet. Robert ropade på honom och smekte honom då han
kom fram och tilltalade honom: »Stå nu, Mars!» det
lydde denne genast. Robert ville tilldela honom den role
som blefve jägaren en hjelp. Också var han med denne
hjelpare lugnad antingen panthern hade ögon eller icke».
. Mars såg i sin klokhet att hans herre och kamrat
var mycket ifrig, och visade sitt deltagande med alla de
fasoner han kunde. När de framkommit till stället der
händelsen tilldragit sig, sprang Mars fram till fågeln,
men då han fann honom vara död lät han honom ligga;
men då han i detsamma fick väder af pantherii reste
han håret, såg på Robert uppmärksamt och frågande.
Han visade tydligt att han förstod det farliga hos den
fiende som spåren förrådde, och hade ingen lust att
förfölja en sådan. Men Robert visade honom på spåret och
tecknade att han skulle gå framåt. Det skedde, men
med varsamhet och försigtiga steg. Han kom först till
skärmen der Robert sednast sett odjuret. Derefter gick
det i många vändningar, med tydliga tecken till
uppehåll vid gröfre buskar och vid träd — der han således
sprungit emot. Slutligen gaf Mars tecken till
utomordentlig varsamhet. Några steg längre fram blef Robert
varse panthern emellan ett par grofva liggande stammar,
försvagad och kämpande med döden. Han lockade åter
hunden till sig. Panthern spetsade öronen. Robert gick
ljudlöst allt närmare, till dess han kom på tio steg ifrån
djuret, då han sigtade med yttersta noggrannhet och
sköt hela den dubbla laddningen bakom tigerns bog. Vid
dessa skott dog djuret nästan utan att röra sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free