Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fick ligga der en god stund, till dess Mars
vågade sig fram, då Robert också gick dit. Han kände
på djurets starka lemmar och såg på de förfärliga
käftarne, som han så kort förut underbarligen undsluppit.
Derpå ville han lyfta upp honom, men det öfversteg helt
och hållet hans krafter, ty djuret var så tungt som en
hjort. Det blef således tillsvidare ogjordt; han tog
kalkonen och sin bok samt bössan och skyndade hem, för
att berätta sitt farliga äfventyr.
Knappt hade han hunnit i sigte förrän Frank
upptäckte honom i skogsbrynet och sprang till honom. »Hvad,
bara en gammal kalkon!» sade han liksom på gyckel.
»Jag trodde du hade fullt med vildt, du har stått på
ett och samma ställe och skjutit flere skott. Harald
visste icke hvad han skulle tro; han mente att du sårat
en kalkon; men jag sprang åstad och släppte Mars lös.»
»Det var snällt af dig Frank», yttrade Robert
erkänsamt; »jag har aldrig så väl behöft hans biträde.»
»Men du fick inte de andra fåglarna som du
skjutit på?»
»Jag fick allt som jag sigtat på. Men det var
ett djur som var nära att få mig i stället. Hvar är
Harald och Marie?»
Efter anvisning gick Robert in i tältet, der man
var nöjd åt den stora fågeln som han medförde, men
man frågade hvarför han såg så högtidlig ut Då
berättade han sitt äfventyr, som de åhörde nästan under
qväfningar. Marie bleknade och Haralds ögon sköto
blixtar. Sams hvita tänder blottades flere gånger under
uttrycken af hans beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
