- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
142

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Så säker jag kan vara efter mångas uppgifter, och
sedan jag försökt det två gånger sjelf», svarade han.

För att upplysa den saken berättade Harald
följande: »Jag kom tillika med min fader och två andra
herrar på ett jagtparti i en känd bergstrakt. En af
sällskapet hade hört att vargar funnos i trakten, och,
emedan han ville hafva ett byte den aftonen, hade han strukit
dyfvelsträck under sulorna, emedan det säges att vargarne
följa efter den lukten. Antingen det nu så var, eller att
vargarne hade lukten af vårt skjutna vildbråd, infunno
de sig i sådan mängd, att vi icke fingo någon hvila.
Våra hästar blefvo skrämda utaf tjutet, så att vi knappt
kunde hålla dem bundna. Hundarna smögo sig in i
tältet Vår enda tillflykt var att underhålla en stockeld,
som brann hela natten. Vi sökte att komma åt dem,
men de hoppade i mörkret innanför buskarne, så att då
vi gingo åt ena sidan drogo de sig åt den andra. Det
var då som jag hörde en af herrarne säga, att alla vilda
djur äro rädda för elden. — Det andra tillfället var då
jag, förlidet år, var på jagt tillika med några jemnåriga.
Vi hade ingen lycka med oss. Något före dagningen
lemnade jag sällskapet och gick hem. Innan jag
skiljdes ifrån de andra hade vi hört en panther i skogen;
han skrek som ett litet barn. Det hördes alldeles i den
rigtning der jag skulle gå fram. Kamraterna afrådde
mig från att gå, men jag gjorde mig ett bloss, och
lofvade att jag skulle med det gå förbi ett dussin panthrar.
Jag hade en fjerdedels mil hem. Panthern lät höra
utaf sig ända till dess jag kom in i hemmet; då
slutade han skrika. Jag hörde en gång tunga skutt, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free