- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
150

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Undertiden hade mörkret kommit öfver trakten.
Jupiter, som nu var aftonstjerna, glänste så vackert på
vestra himmelen, under det att Orion lyste i öster. De
båda vännerna sutto i angenäm hvila, lyssnande till
eldens lifvande språk, och betraktade den vackra
belysningen på skogen. Derefter framtogo de mat och gaf snälla
Mars också sin andel, hvarefter de lade sig ned på
bädden, anförtroende sig i en skyddande försyns omvårdnad.

Det är ett eget, ett vildt nöje i att sofva i den
djupa mörka skogen. Känslan af ensamheten,
medvetandet af att vara blottställd; det ständiga suset i löfven,
eller också en ljudlös stillhet, som endast störes af något
nattdjurs tassande, det melankoliska lätet från en
hvilolös uggla — allt gör en omvexling som förefaller
civilisationens menniskor högst underlig, men som för sin
dysterhet fordrar ett modigt sinne för att kunna erfaras
med trefnad.

Efter ätningen försökte gossarne att sofva, men det
nya i förhållandet höll dem vakna. De stego upp från
mossbädden, satte sig vid elden och samtalade om de
hittills upplefvade äfventyren, och de som kunde vänta
dem. Omkring dem rådde tystnad. Deras röster tycktes
vara ännu vekare och mera barnsliga här i djupa
skogen; och, inneslutna i en illuminerad krets, som omslöts
af ett ogenomträngligt mörker, kände de sig såsom blotta
punkter midti den omätliga verlden.

Ändtligen afstadnade deras sentimentala känslor, så
att de ånyo lade sig på mossbädden, med bössorna invid
sig och med Mars vid sina fötter. Eldens sprakande
vaggade dem till sömns; och då de vaknade hade’ dags-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free