Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljuset redan spridt sig öfver naturen, och stjernorna
försvunnit. De sprungo lifligt upp ifrån bädden, och, innan
solen syntes uppstiga, voro de åter på sin vandring mot
norden, allt parallelt med kusten. Deras gång var nu
långsam och tröttande. De hindrades af träd med
rankvexter emellan, samt högt gräs som vexte på landhöjden,
med omvexling af lagerträd, palmer och majestätiska
cypresser, hvilkas besynnerliga stammar vid roten uppstego
såsom koner. Marschen kom aldrig fortare än en mil
på sex timmar.
Flere skockar af hjortar sprungo framför dem, och
en gång, då de voro på landhöjden, der småskogen vexte
mycket tätt, voro de nästan alldeles inpå dem. Men de
sköto icke, emedan de icke behöfde det.
Vid middagstiden kommo de ut på ett öppet fält,
som Harald förklarade vara en liten prärie. När de nu
skulle beträda den. med stor förnöjelse att slippa ut ur
den snarbundna skogen med dess Lianer, fattade Harald
Robert häftigt i armen och hviskade: »Gå tillbaka!
Re der!»
Robert kastade ögat dit, och drog sig tillbaka i
buskarna, hastigt såsom han skulle sett en panther. Det
var en indiankoja. Gossarne sågo på hvarandra, rätt
obelåtna: pulsarna slogo hårdt och de andades hastigt
och kort. Att indianer funnos på ön! och så nära deras
läger! Hur kan det nu vara med Marie och Frank?
Efter längre betraktande ifrån deras gömställe
andades de lättare. Det var verkligen en indiankoja der,
men den var tydligen öfvergifven. Det vexte högt gräs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
