Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvekan hos Harald och Robert. Man tog ändtligen det
beslutet att uppskjuta företaget ännu en vecka, hvarefter
de tilltrodde sig kunna, dels till lands, dels på flottbro.
Hytta, sakerna till prärien och der inrätta sin bostad.
Efter detta beslut företogo de sådana små bestyr som
voro nödiga, och som icke borde komma hindrande emellan
vid det större arbetet. Deras kläder, och helst deras
skodon började blifva bristfälliga. Franks kängor hade länge
varit söndriga i tåen och gapande »och skrattade at hela
verlden», såsom Sam brukade säga.
Harald hade haft den omtänksamheten att lägga
djurskinn i lag af ekbark sedan han förut lagt den i
kalkblandning, som han åter fått af brända snäckskal. Han
hade sedan spännt dem i solen att torka, och fick dem
nu åter mjuka genom stark gnidning sedan de blifvit
smorda med fett och tran. Skinnen kunde nu begagnas
till öfverläder, fördenskull tog han dem med sig till
tältet och ropade på Frank.
»Lät mig få se din fot lite, Frank! så skall jag
göra dig ett par moccasiner!»
»Men det är väl inte ormskinn vill jag hoppas!»
invände Frank.
»Nej, men något som har samma namn. Jag skall
bli skomakare. Jag behöfver ett par skor jag sjelf också.»
»Jag ocksä!» inföllo de andra båda.
»Na. men då få vi utrusta oss alla i vildarnes
uniform och gå med moccasiner, yttrade Harald.
Franks fot ställdes på lädret, som derefter drogs upp
at bada sidorna kring foten. Derefter skars det efter
måttet Det blef en kort söm vid hälen och en längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
