Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne sjelf bunden med hundkopplet. Ban frågade hvad
hon gjort eftersom hon blifvit bunden, och hvar den
andra killingen var?
»Stackars min Jenny!» klagade han då han fått
höra händelsen. (De båda killingarne som voro en bock
och en get hade fått namnen Paul och Virginia, men
Frank sade alltid smeknamnet Jenny) »stackars Jenny!»
Han gick till Nanny, smekte henne och talade i ömklig
ton: »stackars Nanny! är du ledsen nu för din dotter?
Tänk hon har blifvit uppäten af en panther.» Nanny
såg också ledsen ut.
Man insåg att det behöfdes ett stängsel omkring
husdjuren; men Harald förklarade att han ville innan
qvällen hafva något färskt vildt, och ville fördenskull vara fri
frän andra göromål för att besörja detta enda, Robert
tillstyrkte det, och undvek att följa honom, då det
kunnat se ut såsom han velat undandraga sig de mindre
roliga göromålen vid hemmet. Han satte upp ett
stängsel, ett högt pallisadverk, bestående af stolpar som slogos
ned i jorden och ofvantill sammanbundos. Harald hjelpte
till att hugga, hvassa och bära fram virke, och strax
efter sedan de ätit middag tog han Frank med sig och
lemnade åt Robert och Sam att göra staketet färdigt.
Han hade icke varit borta mer an halfannan timme då
Robert hörde ett skott med ovanligt stark laddning, men
åt det hållet der han skjutit de många sjöfåglarna
»Nå nå! yttrade nu Sam, »massa Harald har laggt
i för starkt krutskott för en studsare!»
»Och dessutom ett alltför enkelt vapen för att skjuta
i sjöfågelskockar», tillade Robert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
