Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hade båda varit alltför ifriga med sitt arbete
för att i lugn tänka efter att skottet var för starkt för
att vara ur Haralds gevär. En halftimma sednare
hördes ännu ett skott, men både mycket svagare och mycket
närmare, så att det tycktes komma ifrån landtungan der
pomerans-lunden var. Robert såg frågande på Sam, och
ämnade just säga att det icke var Haralds bössa, emedan
den hade ett annat ljud, men tanken försvann. Ännu
en stund derefter igenkände man smällen af Haralds
gevär, och litet före solnedgången kom Harald tillika med
Frank tillbaka, och Harald bar med sig en unghjort.
»Det det är rätt bra, men du har varit mindre
lycklig i dag» helsade honom Robert som nyss slutat
staketet och fört dit Nanny och den qvarlefvande killingen.
»Hvaruti har jag varit mindre lycklig?» frågade
Harald.
»Med det att du icke fick mera.»
Harald syntes förundrad, men förstod det inom sig
allenast så att han eljest brukade hafva mycket större
jagtlycka. Emedlertid bad han Robert komma med och
hjelpa honom med ett litet arbete före mörkret. Han
sade sig ämna sätta upp en varning emot nattplundrare.
Med förenade krafter tillställde de ett giller som
väl var enkelt, men hvarom Harald yttrade sig att det
väl kunde skaffa dem en panther till följande morgon. Han
lade Riley’s grofva bössa på ett par starka klufna pålar,
något mer än en fot ifrån marken, spände hanen och
band ett snöre vid trycket så att, när det drogs framåt
skulle låset fällas och skottet gå af. Ett stycke af
hjorten var förut fästadt vid snörets ända, och lagt på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
