- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
168

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt föreföll på vägen eller syntes förefallit vid deras gamla
lägerplats, men då de kommo till den gamla ekens rot,
såg Harald i det af regnet uppmjukade muddret en syn
som väckte hans yttersta uppmärksamhet. »Se Robert!»
sade han, »se spår efter två personer som haft skor!

Roberts ovana öga skulle icke kunnat upptäcka dessa
spär, men Harald som öfvat sig med Indianernas
forskningssätt, såg hvad här varit. Dock kunde han icke
tydligt urskilja mer än två olika stöfvelklackar. Men det
var nog; en klack betydde en stöfvel; en stöfvel betydde
en hvit man. Detta var nu tillräckligt att aflägsna all
tanke på Indianska fiender.

Man lossade åter gevären för att gifva sig tillkänna
för de främmande; men med det ena skottet efter det
andra, och med att springa utåt kusten i alla rigtningar,
vanns intet. De personer som varit der, voro åter borta.
Hundarne hade gått till ett ställe på stranden der man
haft en eld, och hållit på att äta något som befanns vara
lårbenet efter något saltadt kött, äfvensom man fann
brödsmulor. När de stego ned ifrån den egentliga stranden
till sandfältet, och der såg tydliga spår utropade Frank:
»Det är Wilhelms spår; jag känuer alldeles igen dem!»

De andra granskade spåren, och frågade hvarpå
Frank kände Wilhelms spår. Han redogjorde för det:
Wilhelms spår känner jag igen på hans W. Då pappa
gaf honom ett par stora vattenstöflar, slog Wilhelm dit
många spikar i klacken, och då jag frågade honom
hvarför han gjorde så, svarade han för att dels få dem att
hålla längre, och dels för att märka dem, ty spikarne
slogos för att betyda hans namn. I den ena slog han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free