Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tusende skulle begått sig så bra. »Men den idéen du, att
nyttja kokande vatten till vapen — ha! ha! ha! Det har
brukats ifrån fästningsmurar i gamla tiden; men hur fick
hon den tanken under sin förskräckelse? Se här. Harald!
den ena tassen är skållad. Det var derför han icke ville
kämpa med oss, utan drog sig undan.»
För att snart åter se till Marie skyndade
ynglingarna hem. De funno henne åter glad. Robert berättade
förloppet med jagten; men frågade henne sist, hvarifrån
bon fått den idéen att slåss med hett vatten.
»Det har jag lärt af Harald», svarade hon.
»Från Harald!» upprepade denne. »Men jag har
aldrig hört det förr så användt. Huru kunde jag då
sagt det?»
»Du sade en dag att vilddjuren äro rädda för elden,
och icke fördraga smärtan af att bli brända. När jag då
röck till mig eldbranden, kom jag ihåg att hett vatten
bränner värre än något emedan det kommer på flere
punkter, och dessutom kunde jag slänga det emot odjuret och
ändå hafva mera vapen qvar af samma sort och
eldbranden på nära håll. Men om du icke sagt det ena, hade
jag icke kommit att tänka på det andra.»
»Ja, ja, du får taga patent på det der sättet att
slåss med björnar; du har tagit företrädet af oss,
tillochmed af Robert som sköt en panther med harskott; du
har segrat på en björn med en slef. Om vi någonsin
komma tillbaka till civiliserade menniskor, skall du bli
känd såsom en hjeltinna», berömde henne Harald.
Hon skrattade åt smickret, men försäkrade att hon
icke var nog hjeltemodig för att gå igenom ett nytt så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
