Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kanten och sätter sig där. Särskilt lustigt
reagerar hon för lutningsförhållanden. När man sätter
henne på en bräda och lutar på den klättrar hon alltid
uppför, till dess lutningen upphör. Tyvärr kan en
sådan groda inte leva som en vanlig, därför att hon
saknar förmåga att koppla tillsamman hungerkänslor
med näringsintagande, så hon svälter ihjäl med mat
och dryck inom räckhåll. Hon inte ens sväljer, om
man placerar maten i munnen på henne.
Det är alltså i hjärnan denna extra frihet sitter,
som vi ha förmer än maskinerna. Men detta betyder – som
jag ser saken – icke detsamma som att hjärnan
är säte för tankeverksamhet. I själva verket
föreställer jag mig, att på djurets vandring upp
från amöba – eller ännu längre tillbaka – till
högre former, finns handlingen före tanken. Det
är handlingen, som framtvingat tanken, och inte
tvärtom. Tankeverksamheten – och självmedvetandet
– äro resultat av en kombination i förekomsten av
handlingar och av ett minne, som registrerar dessa
handlingar. Sedan har denna kombination framtvingat
nya fakulteter, som vi uppfatta som vårt själsliv – och
som bärare av detta, vår själ.
Men om detta är sant, varifrån kommer då initiativet? Om
initiativet fanns före hjärnan, kan det inte vara hjärnan,
som producerar det. Det skulle för resten innebära en ohållbar
självmotsägelse, det vore att tänka sig en båt, som inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
