Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur en slida fästad vid en skinnrem, som
han bar om halsen, stack det nötta
handtaget på en jaktknif fram. Gossens hud
var nötbrun, och hans gång var mjuk och
lätt, nästan kattlik. En märklig kontrast
mot den solbrända huden utgjorde hans
ögon. De voro blåa, djupblåa, men skarpa
och genomträngande som ett par borrar.
De tycktes ha för vana att utforska allt
som kom i deras närhet Och medan
gossen vandrade använde han också sitt
luktsinne; hans vidgade och skälfvande
näsborrar tillförde honom en oändlig
mängd budskap från den yttre världen.
Äfven hans hörsel var mycket skarp och
hade blifvit tränad till automatisk
verksamhet. Utan någon medveten
ansträngning uppfattade han alla de svaga ljuden
under den skenbara stillheten — han
hörde, särskilde och klassificerade dem
alla antingen de härrörde från vinden,
som kom löfven att prassla, från biens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
