Följande morgon väcktes han av städerskan som framlämnade ett brev vilket befanns vara av följande lydelse.
Timot. Kap. X, v. 27, 28, 29. Första Korint. Kap. VI, v. 3, 4, 5.
Dyre Br!
Vårs H:s J. Kr. Nåd och Frid, Fadrens kärlek och D. H. A:s
delaktighet etc. Amen!
Jag såg av Gråkappan i går afton att Du ämnar utgiva Försoningsfacklan. Sök mig i min verksamhet i morgon bittida före 9.
Din Återlöste
Nathanael Skåre.
Nu förstod han Lundells gåtor, till en del! Han kände visserligen icke den store gudsmannen Skåre personligen och visste intet om Försoningsfacklan, men han var nyfiken och beslöt att hörsamma den närgångna kallelsen.
Kl. 9 stod han på Regeringsgatan framför det väldiga fyravåningshuset, vars fasad var klädd med skyltar ifrån källarvåningen ända upp till taklisten. Kristliga Boktryckeri Aktiebolaget Friden 2 tr. upp. Redaktionen av Guds barns arvedel ½ tr. upp. Expeditionen av Yttersta Domen, 1 tr. upp. Expeditionen av Fridsbasunen 2 tr. upp. Redaktionen av Barntidningen: Föd mina Lamm 1 tr. upp. Direktionen för Kristliga Bönhusaktiebolaget Nådastolen verkställer utbetalningar och beviljar lån mot första inteckning i fastighet 3 tr. upp. Kom till Jesus 3 tr. upp. Obs. (*) Ordentliga utsäljare som kunna ställa borgen erhålla sysselsättning därstädes. Missions-Aktiebolaget Örnen utdelar 1867 års vinst med ränte-kupong 2 tr. upp. Kristliga Missions-Ångaren Zululu's kontor 2 ½ tr. upp.
(*) Ångaren avgår, vill Gud, den 28:de dennes. Gods mottages mot konossement och certifikat å kontoret Skeppsbron där Ångaren lastar.
Syföreningen Myrstacken mottager gåvor å nedra botten. Prästkragar tvättas och strykas Hos Portvakten! Oblat à rdr 1,50 pr skålp. säljas Hos Portvakten! Obs. Svarta Frackar passande för nattvardsynglingar uthyras även. Ojäst Vin (Matt. 19:32) finnes att köpa hos Portvakten! à 75 öre Kannan, utan kärl.
På nedra botten till vänster om porten var en kristlig bokhandel. Falk stannade och läste på de i fönstret utlagda böckernas titlar! Det var det gamla vanliga: indiskreta frågor, närgångna tillvitelser, förnärmande förtroligheter, allt så väl och så länge känt. Men vad som mera ådrog sig hans uppmärksamhet var de många illustrerade tidskrifterna, vilka med sina stora engelska träsnitt lågo utbredda för att locka folk. Barntidningarne hade i synnerhet ett retande program och biträdet i boden visste berätta huru gamla gubbar och gummor kunde långa stunder stå utanför fönstret och betrakta illustrationerna, vilka tycktes göra ett rörande intryck på deras fromma sinnen och väcka minnen från en flydd - kanske i fåvitsko - flydd ungdom. Falk fattades ett ögonblick av en gudlös tanke, som han dock genast skickade bort till det sedliga öfolket som äter blod och dricker sitt bröd, och han blygdes över sin tanke.
Han stiger upp mellan pompejanska väggmålningar för de breda trapporna vilka bra mycket påminna om den väg som icke leder till saligheten och kommer så in i ett stort rum inrett som en banksal med pulpeter för ännu icke uppstigna kamrerare, kassörer och bokhållare. Mitt i rummet står ett skrivbord stort som ett altare, men liknande en orgel med många stämmor, vilka senare här utgöras av en hel klaviatur knappar till lufttelegrafer, och trumpetlika talrör som kommunicera med alla byggnadens lokaler. På golvet står en stor man, med ridstövlor, prästrock knäppt på en knapp uppe vid halsen så att den liknar en öppen uniformssyrtut, vit halsduk och ovanför densamma en sjökaptensmask, ty det riktiga ansiktet har kommit bort i en pulpetklaff eller en packlår. Den store mannen piskar sina blanka stövelskaft med ett ridspö, vars knopp, symboliskt, utgöres av en hästfot, och röker en stark regalia, vilken han ivrigt tuggar, som det tyckes, för att hålla munnen i verksamhet. Falk betraktar den store mannen med förvåning.
Detta var således sista modet på den sortens människor, ty det är mod på människor också! Detta var den store förkunnaren som lyckats göra det modernt att vara syndig, att törsta efter nåd, att vara usel, fattig, eländig - på alla möjliga sätt dålig, med ett ord! Denne man hade gjort frälsningen fashionabel! Han hade uppfunnit ett evangelium för Stora Trädgårdsgatan! Nådens ordning hade blivit sport! Man hade kappridningar i syndfullhet där den sämsta vann priset, man hade snitseljakter efter fattiga själar som skulle frälsas, men man hade också, erkännom det, skallgångar efter offer på vilka man skulle öva sig i bättring genom att göra dem till föremål för den grymmaste välgörenhet.
- Jaså, det är herr Falk! säger masken. Välkommen min vän! Ni kanske behagar se min verksamhet! Förlåt, herr Falk är ju återlöst? Ja! Nå! Det här är tryckeribolagets expedition - ursäkta ett ögonblick -
Han går fram till orgeln och drar ut ett par stämmor, varpå höres till svar en vissling.
- Var så god och se er omkring sålänge!
Han sätter munnen till en trumpet och ropar: - »Sjunde basunen och åttonde ve! Nyström! Mediæval, 8, i förråd, fraktur i rubrikerna, namn spärrade!»
En röst svarar i samma trumpet: »Fattas manuskript!» Masken sätter sig vid orgeln, tar en penna och ett ark papper och låter pennan fara över papperet under det han talar genom cigarren.
- Denna verksamhet - är av ett - sådant omfång - att den snart nog överstiger - mina krafter - och - min hälsa skulle vara - sämre än den - är - om - icke jag - skötte den - så - väl -
Han springer upp och drar ut en annan stämma och ropar i en annan trumpet: Korrektur på Har Du betalt dina skulder! - Och så fortsätter han att tala ett och skriva ett annat.
- Ni undrar - varför - jag - går klädd - i ridstövlor - så - här. Det - är - emedan - jag för det första - rider - för - min hälsas - skull -
En pojke kommer in med korrektur. Masken räcker det över åt Falk och säger med näsan - emedan munnen är upptagen - »läs av det där!», under det han skriker med ögonen åt pojken: »vänta!»
- För det andra - (med en rörelse på öronen säger han skrytsamt åt Falk: »hör ni att jag är med!») - emedan jag anser - att en andans man - icke bör utmärka - sig - genom - sitt - yttre - framför - andra - människor - ty - detta - kallas - andligt - högmod - och - giver lastarenom - rum -
En bokhållare inträder och hälsas av masken med pannlädret, det enda parti som icke är upptaget.
Hellre än att sitta sysslolös tar Falk hand om korrekturet och läser. Cigarren fortfar att tala.
- Alla andra - människor - ha ridstövlor - jag vill för ingen del utmärka mig - i det yttre - därför - emedan jag icke - är någon - skrymtare - begagnar jag - ridstövlor -
Därpå lämnar han manuskriptet åt pojken och skriker - med munnen: »Fyra vinkelhakar Sjunde Basunen åt Nyström!» - Och sedan till Falk:
- Nu är jag ledig fem minuter! Behagar ni stiga in i lagerrummet.
Till bokhållaren:
- Zululu lastar?
- Brännvin, svarar bokhållaren med en rostig röst.
- Går det an? frågar masken -
- Det går an! svarar bokhållaren.
- Nå så i Guds namn då! - Kom herr Falk!
De träda in i ett rum, som är klätt med hyllor, vilka äro fyllda med bokpackor. Masken rappar dem på ryggen med sitt ridspö, och säger högmodigt - rent ut!
- Det här har jag skrivit! Vad sägs om det? Är det inte mycket? Ni skriver också - litet! Om ni får hålla på, så kommer ni också att skriva så här mycket! - Han bet och slet i cigarren och spottade sedan ut flagorna, vilka yrde som fäflugor innan de satte sig på bokryggarne, varvid han såg ut som om han tänkte på något föraktligt.
- Försoningsfacklan? Hm! Jag tycker det är ett dumt namn! Tycker inte ni det också? Har ni hittat på det?
Det var första gången Falk fick tillfälle att svara på hans tal, ty liksom alla stora män svarade han själv på sina frågor, och nej blev svaret. Längre hann han icke förr än masken var i gång igen.
- Jag tycker det är ett mycket dumt namn! Nåå! Och ni tror att den kommer att gå?
- Jag känner ingenting om saken, och vet icke varom ni talar.
- Känner ingenting?
Han tar en tidning och företer.
Falk läser med häpnad följande annons.
»Subskriptionsanmälan: Försoningsfacklan. Tidskrift för Kristliga Allmänheten. Utkommer snart under redaktion av Arvid Falk (Prisbelönt författare av Vitterhets-Akademien). Första häftena upptagas av Håkan Spegels Guds skapade verk, ett versstycke av erkänd religiös anda och djup kristlighet.»
Han hade glömt att kontramandera Spegel och nu stod han där svarslös!
- Hur stor upplaga? Hä? Tvåtusen antager jag! För litet! Duger inte! Min Yttersta Dom går i tiotusen och jag stoppar ändå inte in mer än - vad ska jag säga - femton rena!
- Femton?
- Tusen, gosse!
Masken tycktes ha glömt sin roll och råkat in i några gamla tag.
- Nåväl, fortfor han. Ni vet att jag är en omtyckt predikant, jag kan säga det utan skryt, då hela världen vet det! Ni vet att jag är mycket omtyckt, det kan jag nu inte hjälpa en gång, men det är så! Jag skulle ju vara en skrymtare om jag sa' att jag inte visste vad hela världen vet! Nåväl jag skall understödja ert företag i början! Ni ser den där säcken! Om jag säger att den innehåller brev från personer, fruntimmer - ja ja, var lugn! jag är gift -, som anhålla om mitt porträtt, så har jag inte sagt för mycket.
Nu var det verkligen bara en påse, som han piskade upp.
- För att bespara dem och mig mycket besvär och på samma gång göra en människa en stor tjänst har jag tänkt att ni skulle få tillstånd att göra min biografi, med porträtt, varigenom ert första nummer skulle gå ut i tiotusen och ni därigenom kunna stoppa in en tusen rena bara på det numret!
- Men herr pastor - (han tänkte säga kapten) - jag vet ingenting om denna affär!...
- Betyder ingenting! Ingenting alls! Förläggaren har själv skrivit till mig och anhållit om mitt porträtt! Och det är ni som skall biografera mig! För att underlätta ert besvär har jag låtit en vän sätta upp huvudinnehållet av densamma, så att ni blott behöver göra en inledning - kort och uttrycksfull, några vinkelhakar på sin höjd! Nu vet ni det!
Falk blev försagd över så mycket förutseende, förvånad över att porträttet var så olikt originalet och att vännens handstil var så lik maskens egen.
Masken hade överlämnat porträtt och manuskript, samt räckte nu fram sin hand för att bli tackad.
- Hälsa - - förläggaren! - Han var så nära att säga Smith att en lätt rodnad uppsteg mellan hans polisonger.
- Men pastorn känner ju inte mina åsikter - protesterade Falk.
- Åsikter? Hä? Har jag frågat om era åsikter? Jag begär aldrig någon människas åsikter! Bevare mig Gud! Jag? Aldrig!
Han piskade ännu en gång av ryggarne på sina förlagsartiklar, öppnade dörren, visade ut sin biograf och återvände till sin altartjänst.
Falk kunde som vanligt och vilket var hans olycka, icke förr än efteråt finna passande svar på tal och han var redan nere på gatan innan han fann det. En källarglugg som händelsevis stod öppen (och icke var upptagen av annonser) mottog biografien och porträttet i sin vård.
Därpå gick han upp till närmaste tidningsbyrå för att införa en
reklamation om Försoningsfacklan och sedan gå en säker hungersdöd till
mötes.
